att känna längtan i varenda centimeters hud som omger mig

mardrömmarna jag drömmer
vaknar förvirrad, trött, dimmig
är det kaffet
längtan
bristen på?

när jag somnar och kroppen känns så överdrivet tung
och jag föreställer mig:
dina axlar
din rygg
dina skulderblad speciellt
din hals
din bröstkorg
dina överarmar
dina käkben
platsen mellan din axel och hals mest av allt
det är det enda som går att tänka på innan jag somnar
bryr mig inte ens om dina händer

tänker att jag kommer skrika när jag är nära dig för att
jag inte kommer tillräckligt nära dig

en vinter utan himmel

jag andas in luften
det är som att den är fylld av ord/den
/kalla jorden/
mina lungor andas kyla
dina revben är varma
mot handflatan mina/armar
dina andetag finns i min nacke,
är så nära inpå liksom hudnära
så nära det går/imaginära

vad är ens klockan
vi sover oss förbi den här årstiden
mjuka hårstrån som/siden/
jag cyklar över torgen
med kolsyrehjärta och kalla knän
jag rör mig rakt framåt fastän
allt annat går i cirklar

Något som uppstår

Det är 134 dagar
som har passerat sedan min första bubbliga sockerdricksvulkan
Jag räknar alltid
för att det är något tryggt med listor och siffror och långa prydliga kolumner av information
som salt

något hanterbart konkret
som uppstår i mitten av all abstraktion
ett gränslöst behov av detaljer, mikroinspektioner

 
 
 
Det känns som informationsbrist.





Ord är monster, enorma vidder
Du vet hur orden är livsviktiga
men ändå otillräckliga?


Spetsig

 
Saknaden
gör ont i hela kroppen för att den är så fin,
pianot
stråkarna
bruset
aaaaaaaaaahhhhhhhhhhh
en tunn röst
och jag antar att de här himla tågsätena gör ont med
som isblocken i ryggslutet
svider och domnar bort herregud
som jag krackelerar
 
 
 

En film



immiga fönsterrutor, dimmiga gator, dammiga golv
knarriga väggar, knastriga högtalare, klistriga köksbänkar
rökiga händer, stökiga sängar, skakiga ben
grumliga ögon, fumliga läppar, fuktiga ytterkläder
regniga moln, rangliga cyklar, randiga skuggor
vingliga ord, vanliga meningar, saliga kroppar

Varför göra det enkelt när jag kan göra det svårt varför göra det svårt när jag kan göra det enkelt





Om jag hittar hundra olika sätt att säga hur du får mig att känna kan jag säga det säkert trehundra gånger utan att något ord tappar sin innebörd.




Hetsig tystnad




det brinner i blodet
nervtrådarna i fingertopparna som
vibrerar
snabbt
rytmiskt


flugor bomull fjärilsvingar kalla det vad du vill
någonting har fastnat
i systemet i gångarna under gruset
gruskornen, stenarna som stöter emot varandra
hoppar runt och kolliderar så intensivt utan att kollapsa
som när lastbilarna dundrar fram,
ingen har tid för effekterna för reaktioner eller explosioner

det måste finnas en hemlig kommitté
någon som har hand om
korsningarna kaoset av energi

 
det måste finnas någonstans
(där de) kommunicerar genom musik, vill skrika de ord jag kan
måste finnas tusen låtar minst
om -
men jag har självbevarelsedrift som räcker till mer än en, har
spärrar har
väggar murar
(att riva)
har tystnad har försvarsmekanismer


har stenar och bomull
havet som stormar: blinkande himlar

mina metaforer tar slut men vill fortfarande skrika
förstår du om jag dansar?
vill säga genom
kommunikationer som inte finns

det måste finnas en hemlig plats
något språk som räcker till




Vägar


Klättrar inåt först sakta sedan i hundratio


vetduhursnabbtdukommertillmittenavmigihundratio





för att studsa tillbaka ut





1 miljon av samma sak

Jag reflekterar dig
Absorberar dig
Tänker dig
Ordar dig
Stavar dig
Uttalar dig
Klargör dig
Formulerar dig
Omformar dig

Jag vet inte vad du tänker men om jag blundar kan jag höra de elektriska impulserna i din hjärna

 
 
Ljudet av fåglar genom ett öppet fönster
Lukten av solvarm hud
Mjukheten i din röst när du är trött
Kliande små punkter över hela kroppen
bildar mönster
När musklerna i magen krampar en sekund för att jag tänker på dig

Att tänka sig som om det vore en film, det här,
jag och mina repliker innanför pannan

Randiga lakan för att solen tränger igenom allt
hittar hål, ljusplatser
bildar mönster

När ska jag få tid att kartlägga
varje detalj, varje millimeter
Jag tror det kan ta lång tid så det är bäst att du
blundar
 
 

Nu nu nu



Lukten av att hälla över kaffe från ett nyöppnat kaffepaket till kaffeburken
Att jazza runt till jazz i ett folktomt rum
Att arbeta fram skuggor i bilder
Solvarma jeansben
Att stanna upp mitt i en rörelse för att något föll på plats, omgiven av kaos



Och den här himla känslan
den bästa och mest outhärdliga




.


Det enda jag vet är att du gör något med min andning





nu

Svårt att andas
fast för mycket
fastän jag andas för mycket.

Slår hårt, fort
innanför så att
utanför
känns det som

det som är logiskt blir det som är
ologiskt
det enda jag vet nu är motsatsen
det enda jag vet:
slagen
bomben
atom
erna

det som brinner utan att brännas, något varmt,
hetsigt,
allt som
kännetecknar hjärtat

Kolsyra.

Vad är den här känslan den ryckande den exploderande i magen
som återuppstår som hopp som

sekunden högst upp på rälsen
utsikten och vetskapen om att nu kan jag inte ångra mig
volten i magen, ruset den darrande känslan
som forsar genom varenda nerv varenda jävla
kubikmillimeter

allt det i miniatyr under snabbspolning på repeat
den känslan


berätta att det inte bara är jag
att pulsen dunkar vid tinningen
att minnet är något som skär
sig ut ur en plats i mörkret

lämnar ett knivskarpt märke bakom allt annat
bara väntar

låtsas som att jag inte väntar

Långsamt

Det skaver
Skaver såinihelvete
Kippar efter luft näsan
ovanför ytan och

febrilt flaxande armar
Snälla låt mig andas

Jag inser att jag sjunker
tröttheten som omfamnar mig avväpnar övermannar
Kippar efter luft nästan
ovanför ytan
Halvhjärtat leende en ansträngd röst, snälla
vänd dig inte bakåt

Tunga.
Andetag
Tunga ögonlock suddig blick

febrig rörelse, motsatsen till automatik
En sista volt i magen

och mörker

RSS 2.0