Det är inte dig det är fel på, det är samhället.

Vill gråta för att jag inte har råd med kjolen jag önskar mig
den som hänger i garderoben är för kort den
passar inte jag är äldre nu, räddare nu
medveten
om allas blickar de
dömande
Hur kan någonting så materialistiskt spela så stor roll
det är inte konstigt jag omges
av kvinnokroppar i blommiga tyger
välsydda klänningar välsydda liv fast på ytan
fast på riktigt
omger mig det är jag eller
är det samhället
som omringar mig

Får ont i magen för att jag känner mig så ful så
i jämförelse
isen i ryggen det brinner det är bråttom
Fast vänta ta det lugnt det
går över
går över mig,
jag

stora steg, fast småsmå tysta i cirklar
fram till spegeln besvikelsen
ältandet ätandet fast
överdriften övervikten underjorden
skogen reklamskyltar blinkar hårt
bländar förvrider inpräntar syr en söm
i ryggen där
precis dit jag inte når

1

Tid
gör det någon skillnad
vi stannar
 
Första ordet säger allt var beredd jag vet
vad du gjort
allt du inte gjort

vad som är viktigt det som förvrids varv efter varv
med ord som inte finns finns inte
letar
Väger varje tanke granskar varje förändring

Ja,
jag ser dig
men jag blundar allt är svart och
föraktet bara växer

en kropp den som
är, ständigt närvarande
påtagligt fokuserad


panikartad utveckling bakåtvacklande mot
närmaste luftväg dörren som smäller igen

krampaktig fingertryckning:
kontroll

som sakta återfinns

Jag önskar att jag hade ork
Jag önskar att jag brydde mig mer än inuti
Vart jag lägger fokus, herregud
 
det är alltid fel
 
Försöker äckligt mycket
Lite
 
Släpp mig, krampande
Slå dig lös kasta din kropp
Tänk på de som aldrig tänkt vad du tänker
Glöm inte bort  dokumentera  föreviga  minns din plikt  skriv ned  gör dig hörd  förändra dig
som jag inte ens förmår mig förhindrar
av skam
likställt med evig (tala sanning)
oändlig
rund

baklänges

Googlar på vispad grädde, tillåter mig frossa i bildliga chokladverk och bärfyllda efterrätter och tänker på vad som borde göras. Dröjer mig kvar vid oändligt många ansikten och kroppar och allt som hör till och undrar om något kan vara evigt.
 
 
Undviker det mesta och stirrar och anklagar och stressar för att jag låter allt glida ur mina händer. Allt går runt, det finns inget slut men inget är evigt. Ifrågasätter varje tanke och omsätter till frågor och längtar till något annat. Och det som jag tidigare glömt blir något annat och det slår mig, det slår mig och återvändsgränd och börja om och skam över verkligheten och vardagen och alla dessa processer

En ljus syn på livet

I frustration över oförståelse, plötslig stress och prestationsångest och i hopp om att värma upp mina iskalla fingertoppar så som de alltid blir när jag sitter ner för länge, måste jag pausa, lägga bort för att dansa och dricka min andra kopp te, men det hjälper såklart inte, nej, det jag har framför mig är månader av glasspinnar som aldrig värms upp bara smälter, till fingrar och det eviga, eviga skrivandet, letandet, förvirringen och prestationsmonstret. Jag är tre år tillbaka och undrar vad som hände, vad hände inte

egentligen är det mitt liv

egentligen är det okej
egentligen är det så fel
egentigen är det nu
 
allt är tillåtet inget är lag
 

önskan ånger


prioritet åka tåg tappa vätska säga det man tänker tillfällighet bilda sig uppfattning om vara snyggast sova luckor skapa sig det man vill vad är det som behövs mod spara pengar utvecklas inte tänka säkerhet sanning framtid

oh,
vår framtid


upprepning är upprepning är om och om är igen är det enda


jag ångrar mig:
evig
är det som skrämmer mig allra mest
beständighet
ingentinget och evigheten som hänger ihop och inte finns

Kolla mig, kolla mig!

Hot rollers och utomjordisk hand

Vi och dom

alla heter maria, maja eller mikaela. eller linnea fast med olika stavning
och alla tycker om kaffe och te och vin och att skriva
alla tänker på kärlek och glitter och önskar sig till London
och läser Harry Potter
och jag dör lite för att vi låter precis likadana

Piano

Inser åter igen att Opus 36 är det finaste jag hört. Så jag var tvungen att säga det ännu en gång. Ack, om den ändå vore åtminstone några minuter längre. Fast Dustin O'Halloran över huvud taget. Gör ont så fint.

En del av nuet

Fysisk trötthet  muskler som håller mig samman men gör ont  levande energiexplosioner koncentrerat i små kroppar  oändlighet  hud som spricker  perioder av ointresse respektive intresse och det stora ointresset över huvud taget  feminint glitter  maskulint glitter  andning som överröstar

Nu ska jag spela Sims 2. Äntligen.

Allt det här är nonsens fastän j'admire varje dag varje bild

En torsdagskväll då jag roar mig med att vinka till datorn,
hejhej. Det är praktiskt för jag kan forma hjärtan med händerna oändligt många gånger då.
Och hittar tjugo klädesplass jag tycker om.
Det är ju så att jag blir rastlös efter ingenting, efter allt. Men det är första gången sedan i somras som jag haft tid att göra en musikspellista. Det är bra.
Någon gång ska jag samla allt jag har till en litenliten bok om allt som känts, för att det går.


Lördagsfrukost

Vill ha lördag mest hela tiden

Något om nuet som egentligen handlar om sedan:et

värmer händerna över brödrosten men nästan inget hjälper
köper för stora jeans
skriver ner recept från huvudet och staplar listor inför en okänd framtid för att fördriva tiden som jag alltför ofta klagar på i tanken
försöker göra annat än att plugga men har svårt för att tänka på annat sätt
liksom fastnar i vanor och försöker med lite julstämning fastän jag fortfarande cyklar till bussen med tunna strumpbyxor utan att panikfrysa
fantiserar jämt minst ett halvår framåt i tiden och bygger distans till nuet och det låter så knäppt att det skulle vara bra att göra men det är precis rätt


Vi är schizofren

blödande underläppar och varma haltande knän med blåmärken på


blödande underläpp och varmt haltande knä med blåmärke på

.

undrar för mig själv varför allt låter så mycket bättre i plural
hör mig tala om mig själv i pluralform istället för singularform; "vi ska", avbryter mig själv,
"eller vi, jag menar jag, jag ska..."

...

nu går jag nästan som vanligt. med böjda ben trots gulnande blåmärken som egentligen är röda under huden just för att under huden. och jag tänker: "trollen? herregud, att de verkligen finns!"

RSS 2.0