jagar fascinationer.

 
tanken på.
 
kan inte hjälpa att
 
stanna kvar i ett ögonblick
 
mycket längre än ett ögonblick
 
tanken av.
 
 
och den där möjligheten att
stopp
spola tillbaka
start
 
och hinna pausa för att förstå, ta in, absorbera
att läsa riktigt långsamt
 
tvetydigheter
dubbelsidig
slår hjärtat
i dubbelslag
 
 

Alla färgskiftningar

 
 
reflektionen blixtrar till i fönstret mittemot
eller är det i mina ögon?
trädformationer projiceras mot husfasaderna på andra sidan
ögonlock som gnistrar ibland
luften förändras nu, den snurrar runt utan kontroll
eller är det min andningsförmåga?
syret bubblar, atomerna dör och byts ut

det är paniken fast tvärtom
det är bruset, kommunikationsstörningen
det är rysningarna och förvirringen
det är havet förvandlat till bubbelbad
det är domnade fingrar och impulser
 
 
och jag visste exakt vad du tänkte

Drift



Jag satt i sängen. Mitt pekfinger vilade mellan två sidor i en bok, jag visste inte hur det blev så. Mitt huvud var någon annanstans, jag fastnade. Och musiken hamnade i periferin, rummet suddades ut i kanterna som i abstrakta akvareller. När medvetandet försvinner ifrån kroppen stannar allt upp. Jag tänkte på morgonen som passerat och upprepade vad som sagts innan min blick ens hunnit hitta fokus. Allting upprepades i mitt huvud, nya intryck blev överflödiga. De gamla tog för mycket plats. Därför var det också omöjligt att läsa en bok nu, därför fastnade mina fingrar mellan pappersarken.
 
 
 

RECLAIM

 
 
och för första gången är känslan:
 
stolthet

Sanden.



Hon inbillar sig att hon är någon annan efteråt. När det sista sandkornet i timglaset runnit ner och allt vänds om. Sanden som pressar sig genom den smala glasgången, låter sig föras och förföras av gravitationen. De plötsliga, sekundkorta avbrotten när allt vänds upp och ner. Hur sanden hjälplöst fortsätter sin riktning mot jorden. Det börjar om. Allt fortsätter som vanligt. Upp och ner. Är det upp eller ner? Det är ingen som vet.

att känna längtan i varenda centimeters hud som omger mig

mardrömmarna jag drömmer
vaknar förvirrad, trött, dimmig
är det kaffet
längtan
bristen på?

när jag somnar och kroppen känns så överdrivet tung
och jag föreställer mig:
dina axlar
din rygg
dina skulderblad speciellt
din hals
din bröstkorg
dina överarmar
dina käkben
platsen mellan din axel och hals mest av allt
det är det enda som går att tänka på innan jag somnar
bryr mig inte ens om dina händer

tänker att jag kommer skrika när jag är nära dig för att
jag inte kommer tillräckligt nära dig

en vinter utan himmel

jag andas in luften
det är som att den är fylld av ord/den
/kalla jorden/
mina lungor andas kyla
dina revben är varma
mot handflatan mina/armar
dina andetag finns i min nacke,
är så nära inpå liksom hudnära
så nära det går/imaginära

vad är ens klockan
vi sover oss förbi den här årstiden
mjuka hårstrån som/siden/
jag cyklar över torgen
med kolsyrehjärta och kalla knän
jag rör mig rakt framåt fastän
allt annat går i cirklar

Något som uppstår

Det är 134 dagar
som har passerat sedan min första bubbliga sockerdricksvulkan
Jag räknar alltid
för att det är något tryggt med listor och siffror och långa prydliga kolumner av information
som salt

något hanterbart konkret
som uppstår i mitten av all abstraktion
ett gränslöst behov av detaljer, mikroinspektioner

 
 
 
Det känns som informationsbrist.





Ord är monster, enorma vidder
Du vet hur orden är livsviktiga
men ändå otillräckliga?


Spetsig

 
Saknaden
gör ont i hela kroppen för att den är så fin,
pianot
stråkarna
bruset
aaaaaaaaaahhhhhhhhhhh
en tunn röst
och jag antar att de här himla tågsätena gör ont med
som isblocken i ryggslutet
svider och domnar bort herregud
som jag krackelerar
 
 
 

En film



immiga fönsterrutor, dimmiga gator, dammiga golv
knarriga väggar, knastriga högtalare, klistriga köksbänkar
rökiga händer, stökiga sängar, skakiga ben
grumliga ögon, fumliga läppar, fuktiga ytterkläder
regniga moln, rangliga cyklar, randiga skuggor
vingliga ord, vanliga meningar, saliga kroppar

Varför göra det enkelt när jag kan göra det svårt varför göra det svårt när jag kan göra det enkelt





Om jag hittar hundra olika sätt att säga hur du får mig att känna kan jag säga det säkert trehundra gånger utan att något ord tappar sin innebörd.




Hetsig tystnad




det brinner i blodet
nervtrådarna i fingertopparna som
vibrerar
snabbt
rytmiskt


flugor bomull fjärilsvingar kalla det vad du vill
någonting har fastnat
i systemet i gångarna under gruset
gruskornen, stenarna som stöter emot varandra
hoppar runt och kolliderar så intensivt utan att kollapsa
som när lastbilarna dundrar fram,
ingen har tid för effekterna för reaktioner eller explosioner

det måste finnas en hemlig kommitté
någon som har hand om
korsningarna kaoset av energi

 
det måste finnas någonstans
(där de) kommunicerar genom musik, vill skrika de ord jag kan
måste finnas tusen låtar minst
om -
men jag har självbevarelsedrift som räcker till mer än en, har
spärrar har
väggar murar
(att riva)
har tystnad har försvarsmekanismer


har stenar och bomull
havet som stormar: blinkande himlar

mina metaforer tar slut men vill fortfarande skrika
förstår du om jag dansar?
vill säga genom
kommunikationer som inte finns

det måste finnas en hemlig plats
något språk som räcker till




Vägar


Klättrar inåt först sakta sedan i hundratio


vetduhursnabbtdukommertillmittenavmigihundratio





för att studsa tillbaka ut





1 miljon av samma sak

Jag reflekterar dig
Absorberar dig
Tänker dig
Ordar dig
Stavar dig
Uttalar dig
Klargör dig
Formulerar dig
Omformar dig

Jag vet inte vad du tänker men om jag blundar kan jag höra de elektriska impulserna i din hjärna

 
 
Ljudet av fåglar genom ett öppet fönster
Lukten av solvarm hud
Mjukheten i din röst när du är trött
Kliande små punkter över hela kroppen
bildar mönster
När musklerna i magen krampar en sekund för att jag tänker på dig

Att tänka sig som om det vore en film, det här,
jag och mina repliker innanför pannan

Randiga lakan för att solen tränger igenom allt
hittar hål, ljusplatser
bildar mönster

När ska jag få tid att kartlägga
varje detalj, varje millimeter
Jag tror det kan ta lång tid så det är bäst att du
blundar
 
 

RSS 2.0