30 november

Jag pallar inte. Och jag pallar inte att jag inte pallar någonting. Jag pallar verkligen inte mig själv. (Troligen ett av de mest ologiska och mest dumma uttrycken som finns. Vem fan kom på det, palla?) Gör mig glad? Säg någonting?


En tisdag



Det är vinter - idag är jag emo. Nu ska jag sova.

251108

Jag saknar halv ett-kyssarna och alla ord är fel och jag hatar att inte känna och jag hatar att vara ensam och jag hatar S A D. Fan vad jag hatar S A D.


Nostalgi, blå, kväll

(Släpp in mig släpp in mig släpp in mig släpp in mig låt mig laga dig)


Misär

Fan vad jag avskyr att jag tycker så jävla synd om mig själv.
















Oändlig paus.












Speciellt nu om nätterna tycker jag så jävla synd om mig själv att jag vill spy, att jag vill gråta sönder mina ögon och att jag vill andas sönder min hals, eller vad som helst, men jag kan inte, jag kan fan inte, jag kan inte spy eller ens gråta, jag kan inte andas. Fan vad jag avskyr nätter.


Jag saknar innerligt mitt fina hår.


Torsdagstänk

Nu, nu börjar jag bli ganska säker på att min inbillning är på god väg. Haha. Om jag ska säga god väg. God. Jo, det är rätt roligt att vara medveten om att min inbillningskärlek är på intåg. Jag är ganska imponerad av mig själv faktiskt, att jag är så förjävla bra på att inbilla mig själv saker, så bra att jag tror på det. Min hjärna har till och med börjat skicka ut min lilla fjärilsarmé då och då på en snabb tripp genom magen. Jo; ingång, och nu när jag tänker på det så tror jag ännu mer på det och nu börjar jag känna mig lite smått panikslagen och nej, jag är för bra på det här helt enkelt. Jag måste tillägga att jag alldeles för ofta för att det ska vara hälsosamt för mitt eget bästa känner mig så jävla fånig, mer fånig än alla andra, jag lovar, så jävla in i helvetes fånig, och nu är ett av det många tillfällena och samtidigt måste jag säga att det är väldigt roande att vara fånig och jag har fått mig själv att bli full av skratt hela tiden. Härligt. Bob hund. Peace out.

ps åh. ds.
ps 2. helvete vad jag tycker om ulf lundells sätt att skriva på. m. ds 2


.. och jag kan inte tänka klart heller!

Uääåå i a ö fluffss z. Vad är det med mig? Hur är det med mig? Vad är jag?

Kortfattat tror jag någon befriat lite av det där endorfinet som finns inuti mig HERREGUD säger jag, herregud, OJ! Jag är så.................. mmH splittrad. Och jag älskar det. Mina händer skakar och fryser men dom skakar inte för att dom fryser och det skulle sitta fint med en riktig explosion nu, inuti mig alltså, inte utanpå, men nej jag vill inte sitta still. Åh jag älskar jul och Mm idag är en förjävligt bra dag måste jag säga! Det är till och med på den höjd att jag måste säga att, puss på min klass, ja, så är det.

Hur mår du?

Jag hatar dina jävla väggar

du är så tunn du är
så dum

bakom dina glasväggar

jag ska förfölja dig som om
jag var din skugga
sitta i baksätet
bakom
sitta bredvid
dig och dina förkrympta
lungor
när du gråter
jag ska
se dig gråta som ett litet barn

bakom dina glasväggar


och om du inte hade varit
så jävla tunn
dum
skulle du sett mig i backspegeln
du skulle
lutat dig mot min axel


I ljusbrist

Det är någonting. Jag vet inte vad riktigt. Kanske är det mörkret. Jag jämför mig själv med alla andra hela tiden. Ibland gör jag det undermedvetet, och jag gör det verkligen på alla möjliga sätt som går. Och tiden går så jävla snabbt. Jag börjar få lite ångest för mina betyg, det är FEM VECKOR KVAR. Och om FEM VECKOR åker jag till Marrakech. Jag menar, Marocko, AFRIKA, jag har fanimig aldrig varit utanför Europas gränser och snart huxflux (jag vet inte vad jag egentligen ska tycka om det uttrycket men nu använder jag det i vilket fall som helst.) firar jag jul i Afrika.

Jag gjorde en jättegod smoothie innan med banan, äpple, yoghurt, glass, lime och mejram. Anteckna. Ok nu ska ni följa min blogg med bloggkoll här! Eller så skiter ni i det. Öh mörkret gör mig så deprimerad. Även fast det är mysigt ibland. Musik är vad jag behöver.

Herregud jag..

Jag måste säga att jag är en aning störd. Det låter inte alls konstigt för somliga men för mig har det börjat kännas ovant och jobbigt. Det är fånigt. (Förresten nej. Mänskligheten är fånig.) Jag är inte kär. Kärlek är ju faktiskt det jag lever för. Som den Moulin Rouge-fan jag är (men absolut inte bara därför) älskar jag meningen "Believe in truth, beauty, freedom and above all things, love". Finns det någon film med så bra citat? ("Love is a many splendored thing, love lifts us up where we belong, all you need is love" "The greatest thing you'll ever learn, is just to love and be loved in return") Tror inte det. Inom en väldigt snar framtid kommer jag inbilla mig själv att jag gått och blivit kär (i lite vem som helst, men jag ÄR ju kär) för att sedan kanske upptäcka att det var enbillning, en önskning. Jag har en stark känsla av att en viss person snart kommer bli utsatt. Herregud jag får lite panik av att inte vara kär (fast och andra sidan blir jag lite halvt panikslagen av att vara kär också). Kanske.............................. äh jag bara svamlar (kan man säga så ens?), jag vet som vanligt inte särskilt mycket när det gäller mig själv och dessutom är jag halv-ett-trött. Åh jag kan aldrig sluta skriva om jag inte går och lägger mig nu. Godnatt.

Tankesplitter... två minuter senare

Jävlar, jag har så mycket i mitt huvud just nu. Tankar och diverse grejer som brukar finnas där inne ni vet. Jag.. jag, vet inte! JA, JAG ÄR FÖR AVUNDSJUK. Jag är så in i helvetes fittavundsjuk på allt och alla att jag vet inte hur jag ska sitta eller stå och eller gå eller ligga eller hoppa eller prata och jag är så jävla irriterad och.. vet ni vad! Jag är väl helt enkelt delad, skuren mitt itu, särad (särad... särad! särad. Jo.), schizofren (med alla tusen stavningar jag kan komma på), jag är känslomässigt kluven mina vänner! För att gå in mer i detalj eftersom ni alltid ber om sådant;
Jag är glad (Jag är glad. Gladare än på länge!), lite halv lite ensam, opepp, pepp på livet, jävligt irriterad och FRUSTRERAD, jag är uttråkad och jag är förväntansfull och trött och hoppig i hela kroppen. Min kropp vill någonting, jag kan för tillfället inte.. eller jag menar jag vet vad min kropp menar (för en gångs skull?) och mina ögon ser suddigt av trötthet och precis innanför ögonen är jag nästan glasklar. JAG PRATAR OM MIN KROPP SOM OM DEN VORE EN ANING UTANFÖR MITT SYSTEM. Det är den, det är den. Jodå den kanske tillhör MIN ANDRA SIDA, kanske är jag en aning splittrad. Åh, vad är det med tonårshjärnor/kroppar/känslor.

Tankesplitter

Jag är för avundsjuk av mig. Det irriterar mig något kolossalt men tyvärr tyvärr är det oundvikligt med detta snygga samhelle jag lever i i åtanke jävla tvåtusentalfitta.

Jävlar jesus jag tror jag överväger att vara en tuff tonåring och ställa mig runt hörnet och smygröka om en stund. (Och jag tar ut min oförklarliga plötsliga fittilska genom att använda mig av svordomar såsom fitta och jävlar alla älskar mina välvalda meningar och vokabulär och dessutom när jag ändå är på G alla älskar min periodvisa poesi på poeter.se etc etc etc.)

Jag önskar jag kunde sysselsätta mig med att ägna min tid åt någon hobby, exempelvis att pussas istället för att lasta på med mer skit i denna blogg. Pussas är mysigt så är det.

Höstångest

Och jag suckar lite sådär


i all allmänhet och blundar och tänker och jag tänker att nu blundar jag nu blundar jag för sista gången och så glömmer jag nästan att öppna ögonen igen och jag tänker att det är nog bäst att blunda och så blundar jag hårt och jag tänker på stranden eller busshållsplatsen eller grusvägen eller diket eller vilket ställe som helst det var ju där där vi träffades äntligen träffades vi vi är ödet vi är oplanerade tonåringar mitt i vänstertrafiksruset eller lyckoruset eller alkoholruset eller mitt i kärleksruset fast egentligen har vi inte vänstertrafik för vi vill stå till höger om husen och till höger om varandra och till höger OM JESUS kanske vi rent av ska glömma hur vi gör när vi svänger vänster kanske välja högervägen högerruset högerpilarna som blinkar åt fel håll dom ska ju blinka åt höger jävla pilar jävla riktlinjer ni blinkar för snabbt för hårt för ljust för starkt för ofta FÖR MYCEKT ÅT HÖGER ni behöver väl inte blinka alls ni kan väl lägga av nu med ert jävla blinkande för jag är trött på saker som blinkar inte kan bestämma sig för på eller av on off har beslutsångest fast dom egentligen inte har några känslor som helst hur som helst vi borde sätta PUNKT flera miljoner tusen punkter efter varandra på rad som en armé beredda för anfall för attack för krig men egentligen var det ju jag som startade kriget jag som satte dit punkterna ritade punkter med blyerts bara för att det var så jävla roligt tills dom gjorde uppror tills jag upptäckte tills jag kom på att jag viste ju redan från början att det var hon det var hon henne jag beundrar hennes stora jävla feta punkt det var hon som vägrade sätta punkt och jag, jag skulle vilja tänka hennes tankar kan jag få gå i hennes små fotsteg om jag ens får plats jag får inte plats i hennes små små små fotspår jag skulle kunna vara mindre skulle kunna krympa mina spår göra mig mindre än vad jag redan är och jag skulle bli som skulle jag någonsin kunna bli som henne nej för jag vet jag vet jag är någon som gärna hoppar i för små skor eller jag har ingen chans gud vad jag ljuger jag ljuger jag skapar ju bara fantasier bara drömmar bara hoppas på att bli någon annan och jag önskar och jag ljuger men jag blir väl aldrig någon annan än någon annan som dom andra bli som dom andra förresten ljuger jag om nej jag låtsas till och med bara försöker låtsas att jag är hemligt kär i någon jag inte känner som jag träffat på någon busshållsplats någon grusväg någon strand eller så möttes vi i ett dike vid en tyst motorväg dom är såna här motorvägarna är tysta och lugna och stilla jag vill ju skrika och jag bara ljuger bara låtsas att vi träffas jag ser ju dig och dig och dig och alla andra ni springer förbi inuti mitt huvud och stannar ni aldrig ni stannar ju aldrig för såna som mig för jag bara ljuger om allt jag säger allt jag sagt är en lögn men det är också en lögn


In Our Nature










Vändpunkt

Just nu känner jag mig sådär skitfånig
och gud vad jag är skitfånig
och fan vad skönt det är att vara sådär skitfånig.
Ibland tror jag att ödet finns.
Och förresten är allt så himla konstigt.
Men nu mår jag faktiskt bra.

Jag vill ha ljus!

Klockan är fem och det är verkligen beckmörkt ute. Usch. Jag längtar till Marrakesh.

Jag dissade johns och simons spelning igår och hyrde Sex and the city med pappa istället. Ha. Jag gick och lade mig vid elva och låg och läste en bok i en och en halvtimme. En fredagkväll. Och fan vad skönt det var. Sen sov jag i 13 timmar. Hjälp, snart är det söndag. Nu ska jag fortsätta öva på dom jävla barreackorden i Walking with a ghost av Tegan And Sara. Jävligt tråkigt inlägg. Fortsatt trevlig lördag i alla fall.

Nostalgi

Av någon anledning behövs alltid en hyffsat mellanstor städning av mitt rum när jag byter hus så att säga. Jag förstår faktiskt inte vad det är jag gör som resulterar i att mina rum blir så jävla stökiga. Kanske bara lever jag. Här lever jag, och det syns. Jo, så är det nog helt enkelt.

I alla fall, i mitt städande och sorterande och rensande och slängande av för tillfället mitt skrivbord hittade jag ett flätat, svart läderarmband. Okej, inte bara ett armband. Jag vet ju absolut precis vad det är för armband, det är det där armbandet, det där speciella armbandet. Varje gång jag ser det måste jag andas lite extra djupt. Känna lite på det. Det luktar gott, läder. Jag får lite skuldkänslor nu, att jag fortfarande har kvar det, att jag inte har lämnat tillbaka det. Jag tror det var från Filippinerna, jag är inte säker, han hade fått det av någon när han varit där. Det var nåt med hundens år, att det bar med sig tur, att han aldrig tagit av det. Jag kommer ihåg när han tog av det, när han skulle knäppa låset, det kändes nästan lite sådär högtidligt, hur jag log och det gick verkligen inte att sluta och hur varm jag blev när jag exploderade för fullt inuti. Jag tror inte jag vågar lämna tillbaka det.


Frågetecken?

Min halsduk är klar! Typ förra veckan eller så. Jag känner att en våg av rastlöshet håller på att försöka dränka mig snart. Jag vet ingenting känns det som. Jag vet inte vad jag vill. Jag vill bort. Eller kanske bara stanna under ett stort täcke eller träffa någon eller så kanske jag ska sova bort hela dagen. Göra något stort, typ resa jorden runt eller något helt annat JAG VET INTE! men måste man alltid veta förresten? åh aeoruijgäoaeitjgalkdäajgfdfk jag vill göra något, jo det vill jag, det vet jag. Men vad då?

Berätta någonting?


Jag är så jävla irriterad

Jag är så jävla irriterad på min lillebror. Han går runt och skriker som svante i hata göteborg och kräver att jag ska gå ifrån datorn etersom han MÅSTE sitta i det här rummet och plugga. Och han spelar sönder min gitarr och mitt plektrum typ och han suger, han suger på gitarr. Åhhhh! JO OKEJ annars har det varit en bra dag. Av någon anledning har jag fått ett antal kommentarer under dagen om att jag ser ut som/är en hippie.
.... Jag tror att jag antar att jag tar det som en komplimang.

Och till och med idag när jag släntrade runt i skolan iklädd en halvsmutsig sovtröja och tights och sockar, fick jag komplimanger för min så coola stil. Intressant tycker jag. Jag känner mig lite generad nästan. Folk tycker jag är cool t.o.m. när jag kommer i en smutsig sovtröja. Ha. Slå det.



Jag är hippie? Kanske det kanske. Ha.

Vi har temaveckor i skolan nu - inga vanliga lektioner alls nästan, på TVÅ VECKOR. Idag var vi på bio och såg filmen jag nämnde innan, hata göteborg alltså, och den är bra. Hela dagen handlade om den filmen. Just det, och mini-svante är kvar mhm festligt.

För övrigt så ska jag gå omkring på väla imorgon efter dom stängt. VI har såhär specialinbjudan. AHA.

Åh nostalgi, nostalgi. Herregud jag saknar mina dreads! Peace!


Wall of breath



(Efter halloween har jag bott i min japanska morgonrock eller kimono eller vad man kallar det)

Imorgon börjar skolan. En i min klass hade ringt Alexandra 8.35 imorse och undrat var hon var nånstans. När Alexandra berättade detta för mig i telefonen kunde jag inte låta bli att skratta skithögt. För att vara ärlig, så var det precis det som jag och hon hade hoppats på. Ha! Där hade dom stått, halv nio på morgonen, utanför gymnastiksalen och frusit - när vi hade studiedag. Hahaha. Jag älskar skadeglädje. Godnatt.

Halloween

Fredagskvällen blev bra till slut i alla fall, efter att jag varit superopepp och haft lite ångest och precis kunnat hålla igen lite tårar. Jag är sådär skitkänslig ibland och d-e-t ä-r jobbigt. Det positiva är att jag kan vända hur snabbt som helst. Mhm. Ni får lite finfina bilder på det finfina folket sådär finfint utklädda. Jag fick dock ingen bild på mig själv. Men passande till halloween var jag utklädd till en geisha. Jag grät blod ju!!

     

1. Vanessa och Fanny som döda
2. Harald och Henrik som fransman (observera: med blodiga baguette) och taliban
3. Pella som catwoman
4. Bullen som sigenare (sigenerska?)
5. John som porrstjärna


RSS 2.0