Nostalgi

Av någon anledning behövs alltid en hyffsat mellanstor städning av mitt rum när jag byter hus så att säga. Jag förstår faktiskt inte vad det är jag gör som resulterar i att mina rum blir så jävla stökiga. Kanske bara lever jag. Här lever jag, och det syns. Jo, så är det nog helt enkelt.

I alla fall, i mitt städande och sorterande och rensande och slängande av för tillfället mitt skrivbord hittade jag ett flätat, svart läderarmband. Okej, inte bara ett armband. Jag vet ju absolut precis vad det är för armband, det är det där armbandet, det där speciella armbandet. Varje gång jag ser det måste jag andas lite extra djupt. Känna lite på det. Det luktar gott, läder. Jag får lite skuldkänslor nu, att jag fortfarande har kvar det, att jag inte har lämnat tillbaka det. Jag tror det var från Filippinerna, jag är inte säker, han hade fått det av någon när han varit där. Det var nåt med hundens år, att det bar med sig tur, att han aldrig tagit av det. Jag kommer ihåg när han tog av det, när han skulle knäppa låset, det kändes nästan lite sådär högtidligt, hur jag log och det gick verkligen inte att sluta och hur varm jag blev när jag exploderade för fullt inuti. Jag tror inte jag vågar lämna tillbaka det.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0