Firar inte måndagar heller

Grät hela vägen hem. Grät hemma. Mina ögon är svullna och regnet blåser mot gatorna liksom för att kompensera, som om det behövdes. Fast det är skönt att det regnar. Känns så otroligt sjukt att hon ska vara borta i nästan ett år. Och jag har en liten lillebror som hon inte har träffat, som kommer vara ett år när hon kommer tillbaka. Har bokat way out west och tåg och jag har knappt hunnit tänka på hur jävla mycket jag saknar och det känns bra och det känns förjävligt och jag vet inte om jag vill skratta eller gråta men jag tror inte jag kan något av det.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0