En timme och 50 minuter

Åt upp mig utifrån och inuti. Gick bakåt tills jag såg solen och då vände jag mig om och gick mot det som lyste för att det fick mig att le och
gator som jag hade glömt fanns sprang under mig och jag såg min barndom gömma sig mellan träden och när jag kom fram hade havet slukat solen och jag vet att du var där du var där fast hundra mil bort och det
som var fint blev ännu finare och det som var mörkt blev ännu mörkare och en flock fåglar var som svarta prickar mot oändligheten och jag tror jag ville vara som dom

Kommentarer
Postat av: bullen

din blogg är poetisk den passar dig och jag gillar ordet och det är himla användbart

2009-08-07 @ 01:18:33
Postat av: gabriella

åh i love you

2009-08-08 @ 01:15:41

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0