42, 2:16

; och

molnen var grå och luften äckligt kvav för
jag tror all luft är inuti mig
istället idag och det är
svårt att somna med mina läppar,
stanna tiden filma den vill
skrika till luften och dig och hela världen att
DU ÄR SÅ JÄVLA SNYGG och jag älskar att
jag inte vet var jag ska ta vägen att jag tappat all kontroll
ÖVER MIG SJÄLV det är
inte som vanligt, lite

42, 2:16

Såhär glad



ja

som när thåström sade kände att jag bara måste få vara med dig

för att slippa tystnaden
du lämnar gör så jävla ont
kan du förstå även fast jag är tyst och fel?
gula fält: röken är så mörk att den är svart ser den
lägga sig över gula fält
och om jag skulle haft röken i lungorna
skulle den sticka sönder mig nu
på svarta moln:

men jag gör ju
vad som helst för dig

det är väl inte så svårt att förstå
att jag skulle vara, fast jag är tyst och
fel för dig
och fast för dig du är
fäst inuti mig

Konstkollo 2009

Jag är sedan i söndags hemma från en spektakulärt bra vecka! Blir redan nostalgisk när jag ser bilderna från veckan. Det var jobbigt att åka ifrån alla helsköna människor, alla penslar, torkade färgklickar på färgpaletter, tygremsor, frigolitbitar och blyertspennor, nattskratten och nattpraten, morgonpromenaderna till duschen, tävlingarna i nyklippt gräs, sandstäderna och solnedgången vid sjön, Agnes kör, pälsmössan på Götets huvud, trängseln och stöket bland alla sovsäckar, skor, madrasser, kläder och halvsovande människor, ljudet av fötter och 30 röster en våning upp, alla bara fötter på väg någonstans, målarfärgen i håret och på händerna och armarna och benen och på tröjorna, ljudet av sprayfärg och klickandet från kamerorna, otakten i klapplåten och alla interna skämt. Jag saknar allt.

RSS 2.0