Några tusen slag till



(keramikkursen)


PÅ ONSDAG ÅKER VI TILL GÖTEBORG!

När jag glömmer handdukar på golvet



Fan vad jag tycker om post it-lappar. Det här gjorde lite grann min morgon i förr-förrgår eller om det var förr-förr-förrgår, kan egentligen ha varit vilken dag som helst, jag har tappat bort dagarna redan, men det spelar väl ingen roll.

Närmare kan ingen komma

Innanför regnet som bara droppar från taken och trädtopparna nu, bara faller lite lätt mot gatan nu och fåglarna som sjunger igen under himlen som varit grå hela tiden hör jag ett nästan oavbrutet tutande. Det irriterar mig, jag tänker vafan är det, tills jag kommer på att det är studenterna som tutar nästan oavbrutet i sina bilar som säkert är fyllda med grenar med gröna löv på och ballonger i blått och gult och istället ler jag lite och jag tittar ut och ser en bil med flak och ballongerna och löven blåser med fartvinden, ser den försvinna längs vägen. Och när den försvinner dör tutandet. Jag hör fåglarna och vinden och musiken jag spelar. Det går inte att höra att regnet landar på asfalten varje sekund. Ler åt samma sak för sjuttonde gången måste det säkert vara idag och den här gången är det ett leende, ett sånt där som inte vill ta slut, som jag faktiskt älskar och regina spektors pianofingrar spelar vidare. Lutar huvudet bakåt mot min svarta skrivbordsstol som gnisslar och ler mot taket också för jag vet att om det skulla kunna tycka om något så skulle det nog tycka om när jag ler mot det och jag skrattar till och med mot min egen spegelbild.


Pretty young thing

Jag beundrar Michael Jacksons röst så jävla mycket och har fastnat vid datorn. När jag väntat tillräckligt länge på vad jag nu väntar på ska jag kolla på Australia och äta glass i min ensamhet. Fast jag trivs med att vara ensam ikväll. Efter mina samtal med Bullen. Huset är så annorlunda när det är tomt. Tyst. Det är fint med tystnad, för det är aldrig riktig tystnad, nästan. Allt är rätt fint dagen innan nationaldagen med 3 dagar kvar i skolan och fåglarna och skuggorna längs husväggarna och gatorna och molnen som aldrig bestämmer sig för om de ska vara vita eller gråa och skillnaden mellan vit hud under alla mina armband och solbränd hud på min hand och leendet som liksom fastnade på mina läppar idag.

Tid (prata med mig)

Jag har citerat samma mening varje kväll så många kvällar nu att jag inte kommer ihåg hur många kvällar som gått. I mitt huvud. Meningen är till och med en lögn. Redan från första kvällen. För det var inte första kvällen. Som om det hjälper att citera meningar i huvudet.


Jävligt onödig bild.

Idag lyssnar jag på Coldplay och Bob Hund och min mobil är fortfarande borta och jag har fått en begagnad ny, gratis ipod och min hjärna står på low och tiden rinner och imorgon ska jag och cirka 180 andra elever till Ven. Tror jag. Nu ska jag laga fiskgratäng.

S!esta! 09

Det är juni, jag är hemma från Siesta och vädret är awesome. Jag har hittat en hjärtformad polkagrisklubba som jag tuggat sönder och mina axlar och min näsa är brända av solen. Siesta var asfett. Vi kom dit, det haglade och min och poccis tältplats var stulen men inget blev egentligen sämre för det. Dansade och sjöng mig igenom Mando Diao, Navid Modiri & Gudarna, Timbuktu (osv) och skrattade mig igenom den sista kön den sista kvällen. Grät mig igenom Anna Ternheim. Saknar redan att det alltid var någon vaken, att det alltid spelades musik någonstans, att alla var så skabbigare än någonsin, att dom gjorde konstverk av skor på linor, att vi sjöng, dom sjöng, att vi lyssnade på rappare och beatbox, lagade makaroner i trangiakök, badade i fontänen, att vi hade vattenkrig, känslan av kickar.

Någon hällde ravioli på vårt tält. När jag kom hem somnade jag i en hängmatta på ett café.

RSS 2.0