Närmare kan ingen komma

Innanför regnet som bara droppar från taken och trädtopparna nu, bara faller lite lätt mot gatan nu och fåglarna som sjunger igen under himlen som varit grå hela tiden hör jag ett nästan oavbrutet tutande. Det irriterar mig, jag tänker vafan är det, tills jag kommer på att det är studenterna som tutar nästan oavbrutet i sina bilar som säkert är fyllda med grenar med gröna löv på och ballonger i blått och gult och istället ler jag lite och jag tittar ut och ser en bil med flak och ballongerna och löven blåser med fartvinden, ser den försvinna längs vägen. Och när den försvinner dör tutandet. Jag hör fåglarna och vinden och musiken jag spelar. Det går inte att höra att regnet landar på asfalten varje sekund. Ler åt samma sak för sjuttonde gången måste det säkert vara idag och den här gången är det ett leende, ett sånt där som inte vill ta slut, som jag faktiskt älskar och regina spektors pianofingrar spelar vidare. Lutar huvudet bakåt mot min svarta skrivbordsstol som gnisslar och ler mot taket också för jag vet att om det skulla kunna tycka om något så skulle det nog tycka om när jag ler mot det och jag skrattar till och med mot min egen spegelbild.


Kommentarer
Postat av: stinis

åh! puss på dig söta fina rara!



äntligen något som får mig att känna motivation till bloggen igen, och då jag läst igenom ett par av dina inlägg märker jag ju att vi delar både tankar, ordval & musiksmak på många hörn.

det känns så fint att du skrev så där, när du skriver otroligt vackert själv.

hade jag en ballong i handen skulle du få den nu, på något vänster.



tack tack tack, kanske bumpar vi into each other på någon festival i sommar :)

2009-06-12 @ 23:40:03
URL: http://typvindruveparty.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0