I got my brains

Jag drunknar lite grand i alla känslor som väller fram i takt med musiken och tankarna. Det känns i magen. Det där snurret, pirret, sockerdrickan, spänningarna, fjärilarna, ryckningarna. Det där som rinner uppåt i mig och ut i munnen. Jag vet inte. Det känns mer än vanligt. Nästan lite ovant. Jag måste andas, spänna benen, nästan som gråt fast utan tårar och smal hals och ögon som stirrar. Jag vet inte. Det bara kom.
Bara sådär, eller kanske, eller va?
jag tror jag
Ja. Jag tror jag


(hår och sånt Här)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0