Klockan är ett och aallt är lugnt

Så månen hade gått och blivit smal och stjärnan under blinkade lilla stjärna till mig och jag lovar att jag såg ögonfransarna fladdra till långt där iväg. En stjärntittarpromenad längs en svart strand i sällskap med min vän ipoden blev till en fyra-kilometers-promenad. Sedan gick det bra att hamna på en fest i hamnen. Mitt huvud är tomt på kottar och annat jag känner igen, trots att gatlyktan lyskikar fram precis samma ljus bakom persiennerna i mitt fönster. Min kudde är belyst, fast av sänglampan. Den säger till mig att gå mot ljuset och jag ser ljuset, jag ser ljuset Jonatan, så Jag går ensam in i ljuset. Det var ju värst vad jag kan slänga in filmrepliker från barnfilmer och Kent-citat hit och dit. Det blir ju lätt så vid den här tiden på dygnet. Ett påskägg gapar tomt och en badanka som heter Glenn har trillat omkull på mitt nattduksbord och verkar aldrig ha lyckats komma på upp på de fötter den sorgligt nog inte har igen. Och en high five!!!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0