men det blir ingenting alls

Mitt liv känns inte lika magiskt efter att jag läst det här.
Dör.

Mitt liv känns lite mer... Rutin. I väntan. Ja, framför allt i väntan. Låtsaslever i andras bilder och ord. Lever i mitt huvud. Men det är väl kanske okej ibland. I brist på annat. Jag vet inte. Men för visst trivs jag med kaffe, pepparkakor och intervjuer med fantastiska berättarröster i tidningen, fötter på fotstöd, brasa och opera. Att behöva sånt. Rodnar av värmen, såklart, jag rodnar alltid. Skivan som spelats hur många gånger under min uppväxt. Prestationsjaget blir lite ställd och nervös när jag inte har något kvar att plugga. Vad gör jag nu? Det var först efter förslag från en familjemedlem, "kaffe? sätt dig framför brasan", som jag gjorde något annat än att gå runt sysslolös, rastlös, plockandes saker hit och lite dit mellan rummen. Jag har glömt bort lite hur man lever utan högen av skolsaker, vad man gör efteråt, när allt är avklarat. Något som rycker i mig, måstet att vara produktiv. Vara meningsfull, se resultat, Schemat i mitt huvud, checklistan, tidsplaneraren, jag-vet-hur-lång-tid-varje-vardagsmorgonrutin-tar. Listan över saker jag vill. Men inspirationen, orken, motivationen, kreativiteten glöms undan bakom ångest. Jag vill ju hela världen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0