Intensiv

Emil Jensen gör något konstigt med mig, liksom kramar ur mig som en blöt disktrasa och kramar hårt hårt hårt lämnar små rester av slipade stenar i mina redan sträva sandögon speciellt inuti mig och lägger något i min mage som ligger och guppar och det låter fånigt och jag låter nästan mig själv tro att det är jag som är huvudrollen i alla jävla låtar jag känner med och en besk långvarig smak som stannar stannar inte försvinner om inget kommer emellan och

snart, tänker jag: häller någon dimma i mina ögon
vem fan var du
och oss och jag medan
röster som gång på gång förställts, omkorrigerats för att
ständigt försvinna
trycker er
ner
långt ner
jag ser du hör ser du och snart
ögon i en dimmig tillvaro bara
bokstavskombinationer som
rycker ur
led
rycker yr
hjärna

slår i en gammal
taktart och en puls
utan taktkänsla ingen känsel
i min handled


svetsar fast mina fingertoppar
i glöden från
din avgrund

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0