Imorgon.

Paniken tog plötsligt tag i mig, som om jag flög in i en dröm.
StannastannastannastoppSTOPPstannasnällaförihelvetestanna
Jag vill ju inte fylla fler år. Inte på det hållet. Jag vill gå baklänges och bli fjorton och söt igen och känna mig randig och rita små stjärnor i ögonvrån, ha poplugg och fyllas bara för att allt är så hela tiden nyttnyttnytt. Två år två år, är det allt? Jag trodde att jag skulle bli sexton och större och känna mig kanske till och med vara sexton-snygg och förstå allt mycket bättre men jag känner mig mest förvirrad och vilse och något ingenting har lagt sig i mig och mindre, mindre, mindre även fast klockan inte ens är över tolv och tionde februari än, och någon i mitt huvud ropar att ville du inte bli mindre men jag kan inte skrika tillbaka och bilder skrämmer mig nu, bilder på mig, dom har aldrig gjort det innan och jag vill inte, inte längre än för två år sedan, inte nu inte nu inte nu inte nu inte nu inte nu inte nu inte nu inte nu inte nu inte nu inte nu inte nu inte nu inte nu inte nu inte nu inte nu inte nu

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0