Tid nu igen

Det luktar kaffe. Det brukar inte göra det vid den här tiden. Elvatiden. Utanför fönstret cyklade han förbi. Jag brukar inte kunna se honom göra det. Mina händer är is nu igen. Det skapar hack i tiden. Och små små stenkast i min personlighet. Jag svarar inte om någon av dem ringer. Nej, du förstår inte, nej, du förstår inte, nej ni förstår inte rätt, bara hanhanhanhanhan och han och alla andra i mina öron och köksluften och i mitt huvud förstår, fast knappt, men han vet, upprepningen fyller mig.

Nej, ni
tänker fel.

Väntar inte igen, tänker jag igen, väntar igen, tänker fan, jag väntar igen, tänker fan, fan, fan,
väntar igen, tänker. Och ner.


don't give up
don't give up
don't give up

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0