Söndag

Nu dog jag. igen.

att jag inte hittar hem, men det gör jag tror jag

Klockan är nio på morgonen. Varför är jag vaken? För att simon snarkar och tar min plats. Tröttheten känns som en arg liten tomte i min mage ungefär. Någon slår i bildörrar. Klippögon. Fast en vaken hjärna. Fast slut.

Jag känner igen

vad har du
vad har du
gjort med mig
och dina blå ögon?

kastat
melodier
små lufthopp
fjärilsorkaner
såklart.


vad gjorde du
vad gjorde du igår
med musiken
eller mina öron
eller mina ögon
eller min mun
eller mina fötter
luften
min lungor
och nerver
vad har du gjort?

när placerade du
skriket i min ryggrad? solvarm sand i mina fingrar? takten innanför mina revben? vindblåsta fjädrar mellan mina skulderblad? molnen inuti min nacke? kolsyra i mina knän? bomull i mina handleder? elektricitet i min mage? duntäcken i min svank? bruset i min halsgrop?
hur långt
når dina armar

innan du blir damm

inte långt, inte långt, säger dom.

Fredagseftermiddag:

Kaffe och semla och gitarr och ngaöegno och en bild där mitt ansikte ser ut som en olycklig, upp och ner-vänd alien om man tittar länge. Vet inte hur det gick till. ksjdönfglkön i mig.



Formlös

Från och med idag träffar jag nio tanter i 60-årsåldern varje torsdagskväll, för att måla akvarell och dricka kaffe. Det är nog det bästa som hänt på länge. En av tanterna pratar så fint och målar blommor. Ibland blir det helt tyst i några sekunder och då kan man höra vattnet guppa runt i glasburkarna och penslarna som klingar när dom slår mot glaset.

Idag var det sol.

Idag var det snö, som alla andra dagar.
Idag sjöng han om Italien i mitt öra. Det smakade liksom svagt av grässtrån.
Det flyger saker i luften ser jag.
Det finns små små frön. Något nytt. Fingertoppar, kanske. Jag förstår det inte.
Idag är jag delad, som många andra dagar.
Idag växer det.
Jag väntar
väntar
väntar, sitter ner konstigt nog, vill

överallt, känner jag nu.
väntar på explosion

Båring däy


Jag har insett att min senaste kyss: var en vändpunkt.
Sist jag grät var: i måndags. om två ensamma tårar igår inte räknas.
Jag lyssnar på: Dogs die in hot cars.
Den värsta känslan är: den som framkallar frågan "Varför ska jag vara vaken?"
Den bästa känslan är: den som får mig att skratta för mig själv.
Jag är bäst på: att laga pasta och tänka.
Om jag vore ett redskap skulle jag vara: en mutter. helt klart. fast. är det ett redskap?
Det finaste som finns är: ord som får en att le, lockar och kyssar.
I sommar: vill jag dansa på festivaler och hångla och använda hatt.
Jag kan inte: flyga.
När jag bakar så bakar jag: kladdkaka.
När jag vaknar på morgonen: försöker jag se ut genom fönstret för att avgöra hur värt det är att gå upp.
Idag har jag: stampat i golvet och gått i snön.
I morgon kommer jag: sitta på en akvarellkurs.
Jag vill verkligen: ha vår. Och en kram.

Mina ögon har aldrig gjort så ont.


öohfvnbjhdpkäaölkjnm

Jag har aldrig varit så förvirrad.

Otydlig

Jag såg något i ögonen, jag såg och ha, log jag tyst bakom ryggen, som så många andra gånger. Och i efterhand, ett minne och tusen slag, som vanligt, som alla andra gånger igen igen igen. Va? Jaha. Jag hör inte vad du säger. Takter som egentligen bara samspelar med situationen. Fast inte alls. Två ställen, där och där, skriker på insidan. Väcker lite vår på insidan. Väcker vacker kallt snö is faller och vänta! Blinka. Somna. Utvecklar fast invecklar och inåtvänder när det är regnsvårt, inte nu inte nu, tillbaka, självklart, skriver ner det: Nu!

Jag hittade en tjej

och en kille som gör mig glad. Jag tror dom är min nya kärlek lite grand. På något sätt tycker jag verkligen om deras märkliga videor.

Det här är bara fruktansvärt bra.



haha gillar att dom alltid äter i slutet av videon. fast kanske inte i dom här.


Jag är, är jag, jag är inte gjord av sten?

Tänkte bara blinka godnatt bara för att jag kan

avatars myspace at Gickr.com


Men jag vill vara glaaad hååll i miiig osv

Halv tre i min säng i min ensamhet inatt låg jag konstigt nog och skrattade åt Jones & Giftet. Har sovit 25 minuter inatt såklart! Självklart valde jag de korrekta 25 minuterna: när jag skulle gå upp. Men jag är inte trött. Har ju inte gjort mycket annat än att sova de senaste veckorna. Nu ska jag dansa ut i köket och laga pasta. Sjukt fashion med dagens outfit och matblogg och allt:



Fuck you i mitt huvud

Vaknar halv tre trots att jag går och lägger mig tidigare just av den anledningen att orka gå upp tidigare än halv två! Men NEJ, 13 timmar verkar vara en rimlig tid per dygn för min kropp att spendera i sängen, nej, mer, mycket mer, 13 jävla timmars bara SÖMN. Självklart väcker ingen mig, inte telefonen eller skedar mot porslin om morgonen eller röster eller fotsteg utanför mitt rum eller vinden. Men det spelar ingen roll egentligen. Vad händer idag som inte hände igår? Mina dreads fyller faktiskt år. Fula är dom. Jag borde baka tårta, eftersom jag inte har något bättre att göra. Inte för att jag eller mitt hår tycker om tårta.

Jag kontaktar ingen och ingen kontaktar mig.

Och jag tror jag tror och fortsätter, i tron om att jag skriker, men det har aldrig varit så tyst och ensamt, jag vet inte ens om jag har mig själv längre, framför allt, och jag skrattar åt någons skämt, glömmer bort att det är på riktigt. Allt jag skriver känns så jävla ovärt och mina fingrar känns inte mänskliga, is, och jag slutar aldrig hoppas att, och jag tappar min självrespekt när jag ber om mörker bara för att få se ljus och ska jag byta ut det som är mitt till det som alla önskar var deras, kommunicera med skrivna sjungna ord, tänker jag, men stannar, här innanför, bakom gardiner och persienner och element som står på noll, glas och trä. Upprepning, tänker jag. Fan fan fan, tänker jag, för att jag inte kommer på något bättre själv.

Jag

Jag är ofta i behov av uppmärksamhet, men jag vet väl inte riktigt hur man gör, så jag vänder det inåt och det gör mig ännu mindre.
Jag gillar främlingar som inleder konversationer på bussen eller var som helst. Eller som bara säger hej. Det gör jag nästan aldrig.
Jag äter helst rödbetor, avocado, soltorkade tomater, råa morötter, jordgubbar och choklad.
Jag säger ja till
massage. Det är något av det bästa som finns.
Jag ger mig sällan in i totalt oplanerade grejer. Jag tycker om spontanitet. Jag älskar det. Men jag har en gräns. En spärr, ibland, som säger "Är det här verkligen säkert? Hur slutar det här?". Typ. Det skrämmer mig lite ibland, att inte planera. Ibland önskar jag att det inte gjorde det. Samtidigt tycker mina föräldrar att jag aldrig planerar, haha.
Jag är duktig på att komma ihåg saker, tror jag, även fast jag aldrig visar det. Det är konstigt, jag har alltid haft en inbyggd grej att svara nej när någon frågar om jag kommer ihåg ett speciellt tillfälle eller så. Även fast jag vet exakt vilket tillfälle det handlar om. Först när en liten förklaring har gjorts slutar jag spela dum och låtsas komma ihåg "jaha! nu vet jag vad du menar", som om det var fel på att komma ihåg. Och jag har aldrig förstått varför jag gör vad jag gör.
Jag stör mig på personer som inte kan stava ordentligt. Och så stör jag mig lite på att jag stör mig.
Jag är vackrast när jag är sminkad, snygg i håret och glad. Haha.
Jag skrattar väldigt högt. Och rätt ofta. Åt det mesta. Åt ganska många saker som ingen annan förstår. Jag har börjat lägga märke till att mitt skratt är väldigt genomträngande och stort, i alla fall i mina öron.
Jag är en typisk tänkare haha. Jag tänker ofta igenom saker så många gånger att jag blandar ihop verklighet och tankar. Kan vara lite jobbigt.
Jag har aldrig köpt ett klädesplagg som kostat över tusen spänn tror jag. Jag kan vara väldigt sparsam faktiskt.
Jag är lycklig när min pojkvän säger att han tycker om mig.
Jag trivs inte i vatten. Det har bara aldrig varit min grej. Speciellt inte när man måste hoppa i, istället för att gå i. Wuäh. Säkert en traumaupplevelse från babysimmet.
Jag är dålig på att vara arg. Jag har aldrig lärt mig det riktigt. Och på frågespel. Är så himla oallmänbildad.
Jag är rädd för ganska lite egentligen. Bortsett från spindlar. Dom ger mig verkligen rysningar. Jag hade mardrömmar om spindlar när jag var liten.
Jag älskar att känna mig okontrollerbar. 
Jag uppskattar när folk våldgästar. Eller hör av sig lite spontant mitt i natten och föreslår fika. Inte för att jag kan minnas att någon gjort det. Hm. Men jag uppskattar ändå spontana grejer. Och personer som tar tag i saker!
Jag tror på Bob Hansson. Haha. Det gör jag.

Fredaggg

Jag fick eventuellt en lätt hjärnskakning efter skidåkningen. Bra jobbat alltsåe. Jag har sträckt nacken och halsen eller något, det gör ont och det är synd om mig, ok? Aah jag är hungrig.

Jag skriver siffror och går på promenader och jag hör vad jag vill, och jag får vad jag vill, och jag får det jag hör även fast det bara är i mitt huvud som jag är som du och du är som jag och vi hör det, alla tänker det och det är bara en inbillning att det handlar om mig, så jag fräter mina egna ögon och korrigerar ord som jag ändå inte riktigt hör genom bruset, linjerna, mörkret, timmarna, och jag hör vad jag hör och jag ser men jag ser fel och jag planterar sår i mig själv, växer inifrån, går, håller käften. Bygger murar. Haha! Ni missuppfattar allt. Älskar när sånt händer.

Tid

Jag får lite... hjärtklappning. Med jämna och ojämna mellanrum. Av alla möjliga anledningar. Min tillvaro är så laddad, på ett nästan lite smygande obemärkt sätt. Närmar sig. Min egen puls är så mycket tydligare. Som om den räknade. Jag lyssnar redan på Siestas spellista och självklart vill jag, alla vill till himlen. Julia var här för en stund sedan och drack kaffe, åt kakor och pratade om sånt man pratar om när solen varit tyst för länge. Kanske. Min säng luktar nybäddat. Jag är varm, försöker fortfarande förstå vad tjejen i Mika-reklamen säger, men det går inte. Jag ska åka skidor imorgon. Jag ser faktiskt fram emot det. Ska sortera mitt rum och hoppas på att hitta gamla bortglömda saker som tar upp all min tid.

4 januari

Jag läser utkast, för jag har så svårt att uttrycka mig på nytt. Det finns liksom en halv blogg där. Det sjungs om något jag inte förstår. Hon är i mig nu. Gör mig lugn nu. Jag andas henne. Är det enda som distraherar mig från att vända håll. Och så är det nytt år. Det skriver alla om. Ha. Vad deprimerande jag är. Fyfan.

RSS 2.0