Det bästa är att det finns på riktigt


Efter hårda men härliga dagar på Arvika och grillning och familj hemma åkte vi till Småland för att glömma bort om världen på Mickes sommarställe.
Viken om kvällen såg precis ut som en vik om kvällen borde se ut.




En av mina favoritplatser på jorden. Vår sten.
Dit ut gick vi oftast i gummistövlar och morgonrock för att lyssna på löven.


Vi plockade blåbär och gjorde blåbärspaj


och Micke fastnade i för små gummistövlar.


Han har världens längsta ögonfransar


Jag var glad


och vi lagade bästa frukosten varje dag


och spillde så det blev ytspänning.

Det var det fina.

Några ord som tog för mycket plats

jag vet, hej, grön, jaha, vackra kvinna, prick, fläck, lakan, du är inte välkommen in till mitt växhus snälla kom in och väx fast i mitt växthus istället, nollfyra, grön, jo det gör jag, somna i solen, plötsligt, långa ögon i stora ögon säger de, du lyssnar inte, släcker ner igen, godmorgon, oj, nej det här handlar inte om dig, vad sa du en gång till, byta räls inte tåg, ljud av, färgar av sig på fingrarna, godnatt lilla, är du säker, blå lika bedrövligt blå, luftkippar, så himla, jag tycker om när, du förstår inte poängen, jag måste gå, grön, inte alls, ingen punkt

En hel drös här inne

En egen vik, liten, den lilla stranden som försvinner när det är tidvatten, en liten ö där blixtar stannat kvar i träden och i marken och solen längs molnkanten när vi kom hit, en stol och blyerts och färger och vind, jag älskar tallrikarna med lunchen vi gjorde och flugornas surrande längs fönsterrutorna där solen sedan länge plockat bort sommarregnet vi vaknade till.
22 juli: En egen vik, liten, den så lilla stranden att den försvinner när det är tidvatten, en liten ö där blixtar stannat kvar i träden och i marken och solen längs molnkanten när vi kom hit, en stol och blyerts och färger och vind, jag älskar tallrikarna med lunchen vi gjorde och flugornas surrande längs fönsterrutorna där solen sedan länge plockat bort sommarregnet vi vaknade till


6 dygn: efterkänslan längs varje nattfönsterbeklädda stenvägg, jorå, visst lägger den sig, bredvid mig

spring gabbi, spring, och skrattet i mig själv, hah! (eller utan utropstecken), så jag flyr för att älska mitt eget sällskap tills jag skrattar mitt sällskap iväg någonstans till någon

munter ska man ju i alla fall vara

väldigt många drösar här

Vattenkrus, blyerts, himlabrus

Längre bort från en stad som redan är tom på bilar från
husen, billjusen
trampar vi våra fötter trötta och
närmare skogen längst in deras rötter
som kämpar sig upp för de vill också se
sig omkring trycka stenar mot varandra
som
runt omkring lycka i luften mot alla andra
närmar sig
när vi
trycker lyckan sakta sipprar ur
avståndet
det lilla lilla


och som jag älskar solen i ryggen,
efter,

går på stenar ut till en ö där ingen annan går vi har
gummistövlar som är för stora och när vi
bokstavligen fastknutna i varandra känner
stenen mot ryggen tystnar världen
tills gröna löv i vinden

Hissmusik



(Jag är hemma från det där landet.. på andra sidan jordklotet! Förde tydligen med mig regn från något land jag passerade med flyg på vägen hit. Och moln. Ah visst ja det behövs ju för att det ska kunna regna. Attans. Men, mindre än två dagar kvar.)

Och den fjortonde sitter jag med nästan alla av de allra finaste på en buss till Arvika.
Det slår, det gör det.
Och jag försvinner i tankar tills jag inte hör verkligheten. Faktiskt.
Det går, det gör det.

RSS 2.0