Och heeela baletten.. varför inte tango? fast tyll, ja, jo, åhhh

Jaha.
Det flyger i min hjärna, det där. Signalerna. Hela tiden. Vill sitta i en skog och titta på eldflugor och lyssna. Tjdunk. Igen. Så många, många.

Det ligger en bild på armstödet bredvid mig i soffan. Jag tror hela tiden att det är en kamera som blinkar till. Men det är ett öga. Gånger två, A4-stort öga till och med. Men det blinkar ju inte! Har en känsla av att min egen misstänksamhet mot en sådan grej som en bild på ett öga (som för övrigt dessutom är mitt eget (vilket iförsig kanske är hela grejen; jag betraktar mig själv utifrån, från ett armstöd)(och för att inte tala om mina riktiga ögon, misstänksam blick ska jag säga er)) bara tyder på att jag håller på att försvinna in i någon värld. Någon tecknad.

Nu när jag tänker efter låter det ju precis lagom att ha bilder på sina ögon i vardagsrummet. Eh. Ett bildprojekt, alltså.

Nu ska jag försöka tysta ner min lillebrors ständigt dunkande technomusik och gömma mig i mitt täcke. Läsa min bok om prinsar, lesbiska klubbar, kokain och skyltdockor i klänning. Harmoniskt och så. Jag exploderar, nu igen, det är väl i världens alla nerver och minutvisare vad allt ska röra på sig i mig. Aldrig blinkstilla. Kanske är det stjärnor utanför; jag måste kontrollera. Och någon hylla måste hänga snett i mig, tavla uppochner, mina öron hör så jävla konstiga grejer. Från mina fingrar. Ajajaj

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0