Welcome, they said welcome to the floor

Jag sitter med sommarben eller i alla fall känslan av det och fascineras av a capella typ: Eleventh Hour – Turn The Beat Around. Alltså hahaha skrattar varje gång jag hör inledningen. Och lyssnar på Koop. För en stund sedan i alla fall.

Jag började skriva något om nyss och tio veckor tillbaka och ibland och The Coral men mitt huvud sa mest nä. Det gör ju det rätt ofta. Jag tror jag har hoppat över några kapitel nu och börjat om, gått runt och framåt såklart men hamnat i början i alla fall på något konstigt vänster. Det låter ju bra det där med att börja om. Jag vet inte vad min hjärna gjort med min kropp för att få till den här saken, den här knäppa saken. Men roligt är det. Det var det för ett år sedan också. Ibland är det så roligt när historian upprepar sig. När jag upprepar mig. Jag kan inte styra över mig själv har jag kommit på. Så jag bara fortsätter gå. Kanske sätter mig vid en vägkant någon gång eller yrar längs oskyltade vägar och svängar formade som U:n ibland men jag går ju. Gå är bra.

Och så gör jag sånt här.

Orange heart

Det är sant, jag har börjat ta efter min lillebror. Jag lyssnar på techno; och älskar det. Dansar hans danser och sånt går också bra. Haha. Fint. Och den andra lilla skrattar när man kittlar honom på magen och låter honom krypa runt i sängen bland stora spännande täcken. Om en timme lämnar vi landet för en liten stund och sedan ska vi laga middag och dricka vin och hoppa lite kanske. Det är tio grader ute. Nästan vår fast lite grått. Jaha shue

46 dagar att stå ut med mig ensam

Sitter och gråter av trötthet. Att vara glad fungerar ganska bra ibland och oftast. Som när himlens färg får snöansikten att vinklas uppåt. Armar. Tack och lov. Lov alltså. Något har fastnat i mitt huvud och det är i mig igen. Äcklas, det mjuka, för mycket, känns, stanna ovanför trappan, kontroll. Hennes ekande ord pekande riktade och rakt jävla in och fast som jag älskar henne osjälvklarhet i ögonen orden känningarna utan förändring efter mina försök och ord och ögon. Halsen nu. Tom ring. (nä, igen igen och igen). Tanken på våfflor gör mig ledsen. Och dåligt samvete för hål. Vilken typ. En Herkules till solnedgången. Nä. Sova hjälper väl. Och skrivet, som en håll käften på käften. Jag hälsar. Mest för att kontrollera utan svar. Fråga i luften bara för att Hopp. Blir så irriterad nu. Som för att ersätta. Gick det bra frågar någon.

Säger du är stenrik till alla brudar, sanningen är att du bara käkar nudlar

Ungefär:

Justice och något i benen och halleluja liksom precis där i dimman bland grenar och
fuktträd blir fruktträd då någon tid i maj kanske
vad vet jag och jag är en liten bit av alla andra
för att fylla igen de hål i mig själv jag inte får plats i


något i benen sa jag ja,
ja så är det.

Försökte dansa fram på stranden men det gick ju inte så värst bra.

Hehehehe he.

Ungefär så känner jag lite kanske förakt och felvända ord också ungefär de orden finns i mitt huvud och ungefär inget mer verkar vilja uttrycka sig och många konsonanter. Upprepning. Så: Spaghetti med valnötspesto och ska försöka mig på nu igen att blanda färger och vatten och sånt om det inte är för mörkt om lite trappspring och vattenbubblor och svänghuvud ja lite nääää i mitt huvud.

Det är sånt man gör för två halva månader sedan 21.17 och lite då och då

Käre Gode Gud,
Jag sitter här och väntar på en motsats. Hör du inte att jag är en av dom som ber? Jag är inte religiös, bara tom. Du borde se att allt är kort, lågt, kallt här. Sända ner lite ljus. Jag ser du börjar bli gammal, blivit lika blind som alla andra efter så många år på moln ovanför oss på oss. Ingen verkar höra alls, för att det väl inte finns så mycket att lyssna på. Du kan väl i alla fall skicka ner min ängel nu. Jag tappade min skyddsängel för ett tag sedan. Kanske borde jag laga den igen. Plocka ihop min beskyddare, om man tror på sånt.
Jag kommer väl aldrig sluta tro på tusen solar bakom hörnet. Du har gjort mig naiv, din jävel.

Amen.

Lilla Marie om natten

Och här kan man sitta och dricka vin vid kvart i tre-slänget och sjunga att aoouhuhouh kanske är jag kär i dig utan att egentligen veta om det nog bara är någon annans ord som vanligt alltså; och alla hatar mig lite för jag borde se på aristocats och kommentera den gamla rösten som säger "sentimentala tokar", sitta med dom i soffan och inte sitta där jag sitter själv. Men jag är. Saknar pianofingrar, tanken som är grå inuti mig. Jag tänker att skulle världen se bättre ut genom mina ögon om jag gjorde allt jag gör i mitt huvud och tänker (vanligt fenomen) att jag inte vet. Behöver som vanligt någon som säger till mig att hålla käften.

Vårpilsk

Vad jag gör om söndagarna:
Självklart. Ja. Nu ska jag på kalas.

Please, please, plaese let me get what I want this time

16.03: Det är en lördagseftermiddag och jag ser inget för solen i ögonen och spektrumögonfransar överallt och solkatternas lilla hem runt min handled. Johnossi. Jag vill ramla.

17.59: Det är inte en lördagseftermiddag och jag ser ingen sol för de nedfällda röda markiserna och mascaraögonfransar överallt och nattugglornas lilla hem bakom varje skuggande vägg. The Cure. Jag vill ut.

Hej förlåt det här dödar mig


RSS 2.0