Jag sprang, och idag är en annan dag

Funderar över om mammas kommentar om min finighet (alltså nä inte finnig) bara var ett resultat av mitt dystra stirr in i datorn, eller om hon bara helt enkelt är min mamma och tycker jag är fin i solröd näsa och nyvaken pojkfrisyr och sammanbitna lypsylläppar och ledsna jag-försov-mig-mascara-ögon. Nä fan orkar inte sitta i solen ärligt talat fast nu är det i alla fall molnskuggor så då kan jag låtsas. Ska bli fint att lämna för Göteborg imorgon. För en dag bara, men det är bra ändå. Och arton dagfukkkkingarar till Amerikatet. Längtar.

Jag fjällar. Och är det jag som känner eller är det bara något jag känner med eller igen?

Ska fly till någon bok så fort jag orkar. Men fort går det inte, ska jag säga er. Och det är skönt.

1 + 0 är lättast så

Dum i huvudet som man är. Solbränd hud. Bortgnuggade rester från graffiti på min mage. Mår illa efter maten jag åt när jag kom hem. Den var nog för gammal. Kanske blir matförgiftad och ligger och spyr inatt. Ser ut som en pojke. Tröttheten gör dåliga saker med mig, lite gnällig och ledsen och bitter som ni märker. Så jag ska sova. Det är nästan skrattretande, hur jävla dum man kan vara ibland. Skitsamma. Hoppas bilderna från Siesta inte gick sönder i regnet. Har lust att skriva en bok.

Skrattnyckel

Femton timmar? JA. Lämnar huset för regn, musik, femhundra varv, sol, snurr, puss, maraton, fötter, tält. Skriver små checkar på packningslistan. Åhhhh säger min insida bara, så det blir inte mycket mer. Över och ut till söndag!

Om jag varit en fågel: I solen på altanen i huvudet i en möbel under himlen utanför inomhus och alldeles alldeles nära

Tre tjejer ~14 diskuterar den ena tjejens nya Canada Goose-jacka.
Tjej 1: Hmm… Jag undrar vad det är för sorts päls på luvan.
Tjej 2 (helt övertygad): Ofta du inte vet? Det är ju gåspäls! Varför skulle den annars heta Kanadagås?

Hahahahhahah det roligaste som hänt idag. Får kramp i magen.

xcvbnvbhjnm,.


Vi börjar om
det enda vi gör
och det finns inget som skrämmer mig som det här
plötsligt har man bara glömt
Börjat om
för att

jag vet inte varför

för att kunna göra om det
bättre någon gång

Jag förstår inte om vi har börjat leva än

eller fortfarande tänker i cirklar
Det skrämmer mig att det finns så jävla många av dem

och ändå
skriker varje del av mig
efter dig

Det skrämmer mig

och jag
springer ur mig själv
vet inte vart

Utkast: Maj 14, 2010

Helgen är inte ens slut. För den har ju inte ens börjat. Det är helt enkelt
höstiga maj

Små runda stenar, fast inåtvända.

Flyr utåt och in, flyger

Tolv dagar till Siesta!

Ännu en gång. En gång till. Återvänder.
Luften eller om det är
dig
jag andas

Allt får mig att gå
rakt in i molnet
Mina ögonlock som trillar
och resten av mig som ramlar
Solen slutade gå upp
så det blev svårt för han med hud av guld
att gå mot solnedgången
Ljus är inte något jag behöver
Världen är extra skarp
bland molnen

I see you're climbing a tree and I know, that it's easier to be up high in the air than on the ground

Åh. 286-dagars-Sebastian som rycker i mina byxben, sträcker sig efter mina händer, lutar sig mot mitt bröst och somnar. Så fint.

my heart is beating like a jungle

Skapar något annat på andra sidan om en vägg. Där inne skriker någon och precis som i film verkar solen gå upp. Och gränserna mellan de där inramade händelserna växer ihop längs horisonten och jag skrattar ännu mer när jag lyckas associera till något fint jag inte vågade tro på då. Gult ljus. (ingen ser det jag ser). Jag vet precis vad du tänker på, berättar jag för mig själv. Historian slutar där någonstans. Marken svänger. Inte en enda dörr, så jag slipper gå in. Jag ser redan ut här inifrån. Det finns ett svar i tusen nyanser. Nyanser som färgar varje gata i samma lugnexploderande färg. Ett svar.
Här slutar saker bli mer än vad de redan är.

Sedan finns det allvar och en verklighet utanför Inuti, ja något annat i luften. Tillbaka. Jag slänger ihop några ord och kombinationen, jaha, den har ambitionen att göra mig. Moln moln moln moln


Ersätter med
dig
(fortsätter sjunga med och upprepar orden
som om de skulle bli tydligare då)

Cast some light

När klockan är 02.48 och man tror att man är den enda som är medveten om att finnas fast det vet man ju inte och nästan allt är tyst
för annars vaknar någon
och ord överallt är slut
fastän hela golvet är fyllt av papper
och när klockan är 03.26 och musiken har hunnit slå om
dubbelt så många gånger som mina tankar


för det är mina tankar

den här gången också
och den här musikvideon som beskriver stunder helt enkelt väldigt ofta


the rumble of your water would be my call this sound don't brake don't make me this sound don't please don't make me this is a honeytrap I wanna be I wanna make I wanna corrupt your what's happening?



Ja, det är tyst för tillfället. Helt enkelt.

RSS 2.0