Jag sprang, och idag är en annan dag

Funderar över om mammas kommentar om min finighet (alltså nä inte finnig) bara var ett resultat av mitt dystra stirr in i datorn, eller om hon bara helt enkelt är min mamma och tycker jag är fin i solröd näsa och nyvaken pojkfrisyr och sammanbitna lypsylläppar och ledsna jag-försov-mig-mascara-ögon. Nä fan orkar inte sitta i solen ärligt talat fast nu är det i alla fall molnskuggor så då kan jag låtsas. Ska bli fint att lämna för Göteborg imorgon. För en dag bara, men det är bra ändå. Och arton dagfukkkkingarar till Amerikatet. Längtar.

Jag fjällar. Och är det jag som känner eller är det bara något jag känner med eller igen?

Ska fly till någon bok så fort jag orkar. Men fort går det inte, ska jag säga er. Och det är skönt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0