Di dom didom di

Jag skakar. Jag går inte, jag springer. Och jag dansar, studsar. Musiken hjälper inte min kropp att lugna ned sig, tvärtom. Min puls slår stadigt, jag vet, jag kände efter, men mitt huvud snurrar och min kropp är lika ostadig och oförutsägbart laddad som om pulsen var ojämn och rusade. Jag kallsvettas. Rysningar innanför huden. Euforibubblor som bullrar i bröstet, trycker fram nervösa plötsliga skratt och jag inbillar mig att pulsen synkroniserar takten i låten. Mina ögon på klockan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0