Jag har varit bitter och velat ordspy utan att göra något men nu är jag okej tror jag


Kul det där med kameror. Världens bästa: crunchmüsli med äpple, fiberhavregryn, russin, kanel och mjölk. Och kombinationen kanel och äpple över huvud taget. Den här hösten är och kommer fortsätta vara kanel rakt igenom. Jag har köpt garn som varken är rött eller rosa utan något mittemellan, nystanen ligger i en påse och väntar.

Imorgon(nästan)natt åhåhåhå och på måndag när jag kommer hem från skolan och varje liten timme av hela helgen och tisdagmorgon. All den där tiden ligger också och väntar på mig, på ett litet fint moln, inte ett sånt där som täcker för solen och lämnar gatorna i skugga och plötslig kyla som får huden att knottra sig, bara ett litet fint moln som närmar sig hela tiden och lämnar himlen för att flyga ner på marknivå så jag får känna om det känns som bomull eller sockervadd. Det jag menar är att två händer blir fyra händer. Två större, två mindre. Och allt känns ungefär som bomull och socker då.

Cyklon

Jag har pluggatpluggatpluggat och växlat humör minutvis, gråtit lite hysteriskt över allt i allmänhet och ingenting i synnerhet (typ det blåser för mycket, jag är förkyld, jag måste plugga, jag saknar, mobilen är långsam, det är kallt, jag orkar inte äta, jag är sexton, jag får ont i öronen, miniräknaren glider ur händerna) och kastat saker i soffan.

Jävla Sverige. Mina ögon varnar om att jag kommer vara jättetrött imorgon. Sand och salt känns de som. Idag gjorde jag en grej som jag tänkt på ett tag. Jag borde lite oftare, för det har jag ju velat göra sedan rätt lång tid tillbaka, ungefär sedan jag började romantisera skrivstil och allt det där. Och det var väl när jag var sju eller så.


En lördag i september


Hej och hå jag har ätit yoghurt med valnötter och honung till frukost. Jag vill inte gå ifrån den här lilla varma mjuka platsen. Under samma täcke som han fina har sovit under. Skulle vilja förvandla mig till mig själv på första bilden. Hade varit praktiskt. Min pappa skrattar på våningen under. Får väl gå ner och skratta lite jag också, och härma min lilla lillebror med klättring-på-bord-och-i-trappor-och-fåtöljer-konsekvenser i ansiktet och som säger "jäjäjäjä" som svar på vad man än säger. Typ "jäjäjäjä": sluta prata, ge mig mer banan, eller "jäjäjäjä": jag vill också se eller "jäjäjäjä": titta på MIG

Ingen av er har rätt

Överbefolka eller dö ut. Du förtjänar ingenting. Du är så fruktansvärt orättvis som ingen annan. Jag hatar dig för det du gör. Du är värd allas värsta avsky, du kan inte ens uttala ord. Förflytta oss. Du som är så jävla stor. Sluta vara så oansvarigt blind.


de kysser

i regnet hör jag ingenting
om jag anstränger mig
eller ljudet av maskiner,

den dova musiken
även fast det bara är en av mina undanflykter

håret får mig att
titta ner i marken försöker
tänka klart
men det finns saker som sällan
nämns
mer än

mellan dig och mig
det här är inte mellan dig och mig

du bleknar
du ser blek ut, vad var det du hette
trillar bakåt i det här ljuset
jag böjer mig ned

letar metaforer bland gruskornen
sträck på dig, skärp dig, försvinn
medan han kysser.

mina händer som
vägrar röra

en av de runda knogarna
längs ovansidan
spänd
den har tagit sig in
han kysser någons nacke precis då

deras hälar som trycker liv
trampar
jag ser dem
bleker dem


Rissne baby

Tio dagar kvar av finaste månaden. Men finaste månaden? Solbrända löv och höstsol och halsdukar? Allt går i grått och små fläckar av gatan speglar himlen och gör asfalten ännu mer grå, min lilla värld här hos mig är täckt av dimma. Jag som längtade. Min högra kind är istället rödflammig och varm av utslagen som vaknade upp med mig igår.
Vaknade upp med mig igår

å.

en annan värmande kropp.

Jag och Pella bestämde oss för en jättebra idé i fredagskväll; jag skulle följa med 55 mil bort nästa morgon för att överraska Micke. Det tog några sekunder innan jag hörde honom skrika lite och göra konstiga ljud och låta jätteglad när han förstod att det inte skulle dröja två veckor utan bara någon timme. Även fast det bara var för 24 timmar så var det finare än allt annat att få ligga så nära det bara går och vara så mycket vi.


Styra mig. Skinn och ben. Grönt, ansikten.

Det kommer alltid finnas erbjudanden. Tanke.

1

det skrämmer mig.
känslan, den här ovana (nej konstiga) nya.
tillsammans med allt gammalt
flyr. om jag ändå kunde
det går över, vi vet också. förakt, är det hat
ibland.
kall

men allt det varma då? orkar inte ens försöket till trevlig
jag menar, av ren artighet, för att någon annan förtjänar.
och hoppas på minnesluckor


distanserar mig från det jag
vill ha. behöver jag? bra gjort. vad fin du är idag men jag rodnar inte
om någon orkar förklara mig. jag är dum i huvudet jag förstår inte
hej söker anledningar?
jag hittar dig i. vimlet. sänk mig. snö faller
eller kommer i alla fall. minuter stannar     halv ett
blir vana.
jag är inte. inte det de skrev på papper, inte heller
jag är inte ord. förklara mig, det som jag inte kan riva
ur. mig sjäv.


Springa

Idag är en bra dag för idag upptäckte jag hur man kan använda webcameran på datorn och idag lånade jag två tjocka, efterlängtade böcker på biblioteket, den ena är sådär tjock att jag blir lite lycklig bara av att hålla i den, och lagade krabbelurer till plingande Fibes Oh Fibes för att det nästan känns som att han den där, min fina, står ute i vardagsrummet och sjunger då och åt på amerikanskt vis och då blir jag såhär glad:


Från i fredags klockan tjugo över sju till idag klockan tjugo i tre minus en minut

Sådär så att läpparna blir lite söndriga men det spelar ju ingen roll. Lukten av honom hänger kvar i rummet, på något sätt, i en handduk han använt eller i lakanen. Sängen liksom är rufsig.


jag älskar oss


Glädjebesked på borden: Fred på jorden! Och! Och!

Hej och tack Italien för pastan. Kommer och hälsar på någon gång också

Jag har mycket att hinna med, många saker att skriva upp att jag ska hinna med innan jag glömmer dem. Det börjar irritera mig v-ä-l-d-i-g-t mycket att min lillebror nästan verkar se till att telefonen är upptagen varje gång jag behöver den. Behöver höra rösten en gång. Det hjälper ju inte heller att technojävladunkandet hörs igenom mina pappersväggar för femtielfte gången och nerför trappan utan en
enda
en jävla enda
dags uppehåll.

Engelskasvenskageografivalvägbeskrivningbusstidpackaduschalagamattvådagarkretslopphämtaböckerfikaglömintenågonavväskornabiljettfrågaombiljettslutahafulanaglaransiktpeelingköpträningskläder

Nu är det hög tid för kaffe (möjligtvis choklad eller glass eller sötmandel dessutom så jag kan sluta skriva under kategorin En arg tonåring för det är ju så jävla töntigt), Mina vänner, dansa vidare!

och flera mil ifrån det ordnar sig


Dorian Gray

Tänk att gå in i ett rum och vara så snygg att väggarna rodnar och golven njuter och allas ögon skriker och i varje huvud hoppar tanken till. Känn

You make me wanna feel, things I've never felt before (ja jag tänker på dig Micke)

.


16 år fast äldre fast yngre

När jag har ledigt får jag impulser att bita den finaste personen jag vet i kinden men det kan jag inte för han är inte här (fredag!!!!!!) och skriva drösar med meddelanden till olika personer och sortera ut kläder för att kunna längta efter nya. Ibland i alla fall får jag det. Idag är ibland.

Min mamma berättade att vattumän får för sig plötsliga projekt. Jag tycker om min mamma.

Igår hittade jag knappt till kursen men så femton minuter försent - kallsvettig och illamående - kom jag inskyndandes på Hilton, där vi av alla ställen tydligen skulle hålla till. Jag förstod inte ens hur man gick in genom dörren. Jag försökte gå in genom svängdörrarna när en liten pojke utanför ropade till mig att använda den andra dörren. Mannen som följde mig de tio stegen till hissen tittade på sin klocka och påpekade att jag var lite sen. Fast kursen var bra.

Jag lyssnar på en låt som går såhär: dundudu! dundudu! dundudu dudundun! tjickitjickitjickitjicki

Så låter inte den här låten men den kan man också lyssna på för ibland vill man bara allting på en gång:


Gogogo

Chillar på mammas jobb. Har fikat med min mamma. Har gått på skorunda med min mamma. Mamm-chill. Whä. Beger mig till Malmoe för Nikon-kurs strax. Niz. Skriver det här för att fördriva tiden, därav det ytterst intressanta och livsviktiga innehållet. Det står en rosa halvuppäten tårta på bordet. Min blogg är livsviktig. Jag bär rött läppstift.

2 år är många känslor

Förstår ingenting, passar inte någonstans
Säg att du vet vad som händer och att allt blir bra

RSS 2.0