jag rear ut min själ,

och jag inser
att denna långa gråzon har grundat sig på en speciell sak.
Missnöjdheten, opeppen, den icke-existerande kreativiteten, viljan och orken.
Att en speciell sak
kan

hah.

Nu när det, som kan vara lösningen, är nära känner jag sprudlet.
Jag kan känna kreativiteten. Rinna tillbaka in i mina fingrar.
Myllret i bröstet, som storstadsruset.
Jag kommer att tänka på Paris. Åh. Vad jag vill åka. Leva.

Men huvudsaker är glöden
Att jag
kan
känna
den.

Tänder ljus, dricker två koppar kaffe bara för mig själv.
Och det känns bra även i självheten för det är inte
ensamhet

JAG HITTAR TILLBAKA

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0