arb enti revi nob

det är först när det gör ont som jag förstår
hur meningslöst


?
.


så lätt att hålla käften
ingen hör tystnaden
gosh h

Till slut. Till början. Till Slut. Till Början. Från? (hjärnan däruppe)

huden trillar bort men vi märker ingenting
bara du trillar in
på vingliga ben som om du medverkat i något slags marathonlopp
slutna ögon kantade av en nästan prydlig solfjäder i nästan svart den som nästan
faller av obemärkt
en i taget
"jag vill -"
och så
pupiller som vidgas inför orden

marathonhjärtan
somnar också, till slut

Tack.

Är det nu

Som rösten hade gått i falsett om den inte bara utmynnat i tystnad från en mun som ivrigt formar ord för att luften vill bubbla istället för att flyta

Är det snart

När blicken den i mitten av två ögon flackar och under -
fast det är ju inte under när inget finns över Det Finns Bara Jag
utan att jag märker hud som märkbart rodnar


För jag märker hur axlar dansar
Åh ni rör er ju,
herregud

Det här är det bästa jag någonsin kommer leta det här är det enda jag någonsin vill -


Snart blir nu snart som blir nu

Färgskalan

Den här lilla grejen. Den passar inte innanför min bubbla längre. Den har hoppat. Jag skriver inte sånt här. Det tog slut. Eller är det såhär varje år(s)? Jag mår bra. Jag mår väldigt bra.

Runtruntruntruntrunt

Det allra sistasista är snart avklarat följt av siestasiesta och den sjätte juni. Om kvällen skapas inbördes virvlar som stormar mig varm. Min kropp är ständigt ur balans medan ord försvinner mer än någon gång tidigare. Mitt rubbade fysiska tillstånd tar all min energi och lämnar mig en aning tyst. Vill försöka dokumentera. Vill känna dragningskraften. Min faktiska existens tar min närvaro på pakethållaren och flyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyy(ge)r

RSS 2.0