Vi är schizofren

blödande underläppar och varma haltande knän med blåmärken på


blödande underläpp och varmt haltande knä med blåmärke på

.

undrar för mig själv varför allt låter så mycket bättre i plural
hör mig tala om mig själv i pluralform istället för singularform; "vi ska", avbryter mig själv,
"eller vi, jag menar jag, jag ska..."

...

nu går jag nästan som vanligt. med böjda ben trots gulnande blåmärken som egentligen är röda under huden just för att under huden. och jag tänker: "trollen? herregud, att de verkligen finns!"

rörigt

jag tänker: inte tvång.

Jag tänker: tid. jag behöver tid. låt det ta tid.

jag tänker: tänk inte.

klickar upp cameroid och tittar under lugg mest för att jag kan och raderar suddigheterna
tänker på personer som inte är jag.

sätter ständigt nya hinder. fryser mig själv och beklagar mig sedan för att jag är så himla kall.
tänker på metaforer. tänker på allt som är sorgligt utan att agera i samklang med hur jag reagerar. att jag aldrig varit så medvetet ovetande att jag bara vill krypa ihop till en liten klump och stanna tiden.

hm. en sak som är underlig och gör mig glad på något märkligt sätt är när jag kan avläsa "3"- eller "4"- eller "6"- "unika personer" fastän jag är alldeles tyst. i den här världen. liksom i verkliga.

RSS 2.0