En ljus syn på livet

I frustration över oförståelse, plötslig stress och prestationsångest och i hopp om att värma upp mina iskalla fingertoppar så som de alltid blir när jag sitter ner för länge, måste jag pausa, lägga bort för att dansa och dricka min andra kopp te, men det hjälper såklart inte, nej, det jag har framför mig är månader av glasspinnar som aldrig värms upp bara smälter, till fingrar och det eviga, eviga skrivandet, letandet, förvirringen och prestationsmonstret. Jag är tre år tillbaka och undrar vad som hände, vad hände inte

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0