En film



immiga fönsterrutor, dimmiga gator, dammiga golv
knarriga väggar, knastriga högtalare, klistriga köksbänkar
rökiga händer, stökiga sängar, skakiga ben
grumliga ögon, fumliga läppar, fuktiga ytterkläder
regniga moln, rangliga cyklar, randiga skuggor
vingliga ord, vanliga meningar, saliga kroppar

Varför göra det enkelt när jag kan göra det svårt varför göra det svårt när jag kan göra det enkelt





Om jag hittar hundra olika sätt att säga hur du får mig att känna kan jag säga det säkert trehundra gånger utan att något ord tappar sin innebörd.




Hetsig tystnad




det brinner i blodet
nervtrådarna i fingertopparna som
vibrerar
snabbt
rytmiskt


flugor bomull fjärilsvingar kalla det vad du vill
någonting har fastnat
i systemet i gångarna under gruset
gruskornen, stenarna som stöter emot varandra
hoppar runt och kolliderar så intensivt utan att kollapsa
som när lastbilarna dundrar fram,
ingen har tid för effekterna för reaktioner eller explosioner

det måste finnas en hemlig kommitté
någon som har hand om
korsningarna kaoset av energi

 
det måste finnas någonstans
(där de) kommunicerar genom musik, vill skrika de ord jag kan
måste finnas tusen låtar minst
om -
men jag har självbevarelsedrift som räcker till mer än en, har
spärrar har
väggar murar
(att riva)
har tystnad har försvarsmekanismer


har stenar och bomull
havet som stormar: blinkande himlar

mina metaforer tar slut men vill fortfarande skrika
förstår du om jag dansar?
vill säga genom
kommunikationer som inte finns

det måste finnas en hemlig plats
något språk som räcker till




Vägar


Klättrar inåt först sakta sedan i hundratio


vetduhursnabbtdukommertillmittenavmigihundratio





för att studsa tillbaka ut





1 miljon av samma sak

Jag reflekterar dig
Absorberar dig
Tänker dig
Ordar dig
Stavar dig
Uttalar dig
Klargör dig
Formulerar dig
Omformar dig

RSS 2.0