en vinter utan himmel

jag andas in luften
det är som att den är fylld av ord/den
/kalla jorden/
mina lungor andas kyla
dina revben är varma
mot handflatan mina/armar
dina andetag finns i min nacke,
är så nära inpå liksom hudnära
så nära det går/imaginära

vad är ens klockan
vi sover oss förbi den här årstiden
mjuka hårstrån som/siden/
jag cyklar över torgen
med kolsyrehjärta och kalla knän
jag rör mig rakt framåt fastän
allt annat går i cirklar

RSS 2.0