Sanden.



Hon inbillar sig att hon är någon annan efteråt. När det sista sandkornet i timglaset runnit ner och allt vänds om. Sanden som pressar sig genom den smala glasgången, låter sig föras och förföras av gravitationen. De plötsliga, sekundkorta avbrotten när allt vänds upp och ner. Hur sanden hjälplöst fortsätter sin riktning mot jorden. Det börjar om. Allt fortsätter som vanligt. Upp och ner. Är det upp eller ner? Det är ingen som vet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0