tidsinställd.

jag svarar det är bra
har ingenting att säga
men något skaver
sanningen är
mörka luftrum i magen
jag sneglar mot sängen när dörren har låsts upp
jag hoppas det är du men det vore att inkräkta
ja det vore oartigt
 
sanningen sjunker till botten av vinglaset
på sängen sitter ett pretantiöst hjärta
det är tyst
jag undrar vad som kommer hända
slutar det alltid i mina värsta hjärnspöken
självuppfyllande profetia
jag har alltid väntat, jag väntar än
är du bomben

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0