önskan ånger


prioritet åka tåg tappa vätska säga det man tänker tillfällighet bilda sig uppfattning om vara snyggast sova luckor skapa sig det man vill vad är det som behövs mod spara pengar utvecklas inte tänka säkerhet sanning framtid

oh,
vår framtid


upprepning är upprepning är om och om är igen är det enda


jag ångrar mig:
evig
är det som skrämmer mig allra mest
beständighet
ingentinget och evigheten som hänger ihop och inte finns

Vi och dom

alla heter maria, maja eller mikaela. eller linnea fast med olika stavning
och alla tycker om kaffe och te och vin och att skriva
alla tänker på kärlek och glitter och önskar sig till London
och läser Harry Potter
och jag dör lite för att vi låter precis likadana

En del av nuet

Fysisk trötthet  muskler som håller mig samman men gör ont  levande energiexplosioner koncentrerat i små kroppar  oändlighet  hud som spricker  perioder av ointresse respektive intresse och det stora ointresset över huvud taget  feminint glitter  maskulint glitter  andning som överröstar

Nu ska jag spela Sims 2. Äntligen.

Allt det här är nonsens fastän j'admire varje dag varje bild

En torsdagskväll då jag roar mig med att vinka till datorn,
hejhej. Det är praktiskt för jag kan forma hjärtan med händerna oändligt många gånger då.
Och hittar tjugo klädesplass jag tycker om.
Det är ju så att jag blir rastlös efter ingenting, efter allt. Men det är första gången sedan i somras som jag haft tid att göra en musikspellista. Det är bra.
Någon gång ska jag samla allt jag har till en litenliten bok om allt som känts, för att det går.


Något om nuet som egentligen handlar om sedan:et

värmer händerna över brödrosten men nästan inget hjälper
köper för stora jeans
skriver ner recept från huvudet och staplar listor inför en okänd framtid för att fördriva tiden som jag alltför ofta klagar på i tanken
försöker göra annat än att plugga men har svårt för att tänka på annat sätt
liksom fastnar i vanor och försöker med lite julstämning fastän jag fortfarande cyklar till bussen med tunna strumpbyxor utan att panikfrysa
fantiserar jämt minst ett halvår framåt i tiden och bygger distans till nuet och det låter så knäppt att det skulle vara bra att göra men det är precis rätt


rörigt

jag tänker: inte tvång.

Jag tänker: tid. jag behöver tid. låt det ta tid.

jag tänker: tänk inte.

klickar upp cameroid och tittar under lugg mest för att jag kan och raderar suddigheterna
tänker på personer som inte är jag.

sätter ständigt nya hinder. fryser mig själv och beklagar mig sedan för att jag är så himla kall.
tänker på metaforer. tänker på allt som är sorgligt utan att agera i samklang med hur jag reagerar. att jag aldrig varit så medvetet ovetande att jag bara vill krypa ihop till en liten klump och stanna tiden.

hm. en sak som är underlig och gör mig glad på något märkligt sätt är när jag kan avläsa "3"- eller "4"- eller "6"- "unika personer" fastän jag är alldeles tyst. i den här världen. liksom i verkliga.

Det är okej att känna - Ung cancer


Och plötsligt står du här framför mig

Planer som går käpprätt åt helvete går bara att skratta åt, eller hur?

Regnet, som når marken längs kusten och inåt och kusten, förflyttar dag för dag, och vinden, som blåser kallare och på ett annat sätt gör mig otroligt redo för det som komma skall. Vad som komma skall igen.

;strumpor i fina färger ska komma till bruk, halsdukar ska viras randiga runt sedan länge bleka halsar, baskrar ska hamna på sned med mening, halvgrova kängor ska trampa fuktig mark, det ska kokas gröt om kalla morgnar, det ska bäras in ved halvspringandes stickandes, det ska lukta i rummen av släckta tändstickor och bakom. stängda. dörrar. Bakom stängda dörrar ska huden bränna igen. Jag färgas av andras närvaro och blir grad för grad, då och då, trots allting som grad för grad, då och då, går käpprätt åt helvete, lyckligare, är det så det heter?

Begravd

"Ta vara på din kreativitet"

Oändlighet
sand
hittar inte i sand

nyfödd eller döende
livsrädd eller dödsrädd
"Håll ut"

Här passar sig några Kent-citat

Det bakas dinkelscones med valnötter i. Det dricks te. Förmiddagarna är sömniga, nätterna ljusa. Jag stör mig på det lilla utbudet av ord i svenska språket. Varför? Undrar jag. Ska jag bli stor och bli orduppfinnare? Svårt jobb törs jag påstå. Törs. Gör man det? Det är ju det man borde. Men herregud, egentligen. Stanna eller spring. Kastas mellan dröm och rum, töms på verklighet.

Jag inviger havet och en torr baddräkt genom att kvällsbada utan att doppa axlarna och det där ovanför. Undviker att doppa himlen. Visst. Sanden faller från små fläckar på mina vader.


"Jag ville göra dem illa"

Tänker att jag nog överlämnar mig till någon vuxenvärlds klokhet. Gömmer mig i fantasivärldar tills något slår mig över kinden.

Regn

Spelar samma halva av samma låt på piano, bakar (slutligen) välombloggade macarons och blir lika såld som alla andra, bär ut genom dörren och uppför yttertrappan och in genom dörren och uppför innertrappan och in genom dörren (nytvättade kläder), skär frukt och sköljer bär (och äter) med mjölk till frukost, på väg att öppna min balkongdörr men hejdar mig när allt svartnar och snurrar så jag inte trillar ut genom min balkongdörr utan balkong

och har "vad ska jag göra nu, vad ska jag gör nu, vad ska jag göra nu, vad gör jag nu" från introlåten till den tecknade versionen av Pippi i huvudet.

Ett svalbo ovanför mitt fönster, de skitar, bokstavligt talat (nästan), ner min fösterruta. Svalorna.

Såhär nöjd är jag


arb enti revi nob

det är först när det gör ont som jag förstår
hur meningslöst


?
.


så lätt att hålla käften
ingen hör tystnaden
gosh h

Ärlighet framför allt

Huvudet snurrar av trötthet, vill spy, för jag mår illa, för jag ätit för många extra krispiga chips, för jag orkar inte springa, för marken är våt, för det droppar från träden.

Inte ett jag vill eller borde eller måste eller ska, men göra revolt, för ett jag orkar inte. Varför ska jag omformulera och lämna in till en person som får betalt som ska bedöma mina omformuleringar vad jag lärt mig, varför räcker det inte med att jag lär mig, och lär mig det jag vill, för att framtid, för att sedan, för att klara sig i livet, för att överleva, ursäkta överleva?

Åskar på nytt. Regnar på nytt. Blixtar lyser upp himlen, som förvandlas på nytt, på nytt. Allt blir nytt på nytt.

Hejochhå

Min klass (länk till vår eminenta blogg) är fin

april i morgon:

det är inte regn
det är inte regn
det luktar regn

gatlamporna ovanför diset och glitterångan
smattrar på paraplytak som inte vill fällas
vattenstudsar mot redan blank asfalt
små fördjupningar bildar vattenpussar
miniatyrfloder längs bussplasten
prickig cement i busshållsplatsen


Om hår

Jaja, hej
nu har jag lockat hela mitt hår med en locktång.
Jag ligger och undrar lite varför, då jag visste att resultatet inte kunde bli så lyckat. De enskilda lockarna är såklart fina. Men helheten. Den.
Fast jo. För att det var så himla länge sedan jag hade hår som gick ihop med locktänger. Tänger. Därför.
Och liggandes i min säng redo att sova erkänner jag ju att jag inte har så pass mycekt självdistans att någon annan än jag själv får beskåda detta verk. Men ni kan ju tänka er en tant som rullat håret. Eller kanske en clownperuk. Men jag gillar ju tanter. Längst in är jag ju egentligen en tant.
Det roliga är att jag kommer vakna imorgonbitti och bli sur för att mitt hår ser riktigt förjävligt ut. Det blir spännande. Det är spännande att vara jag. (åh så mysigt föraktfull jag blir när jag gått hemma och varit halvsjuk i två dagar)

Dansa vidare såklart

I can mash potato nanananna

Man blir lite hoppig av soul har jag märkt
liksom dansa runt, äta banan, sjunga de ord jag kan, lite i rus
vet inte varifrån

hänger dagligen i mitt växande arkiv med nämnvärt iögonfallande unga kvinnor och pojkmän. min värld. kryper i kroppen av någonting. rastlöshet/lättnad/hopp/vitaminbrist

fast det hjälpte lite att bada badkar.
morgonrock. ha! kvällspop.

nu.
ska jag göra viktiga saker som att läsa och svara på meddelanden och läppsyla mig

Bakåt och framåt, gå gå gå

Väldigt bra/konstig helg. Mitt huvud snurrar fort


Känner hur jag håller på att bli extremt irriterad, omogen, känslig och otrevlig på grund av sömnbrist, så isolerar mig från världen med ögonbindel och öronproppar nu innan jag gör något onödigt. Behöver bara lite piano först. Så ni vet.

You know I told you we're a little bit better

Jag borde åka till Paris. På riktigt alltså. Jag tror jag behöver det.


Tidigare inlägg
RSS 2.0