Färgskalan

Den här lilla grejen. Den passar inte innanför min bubbla längre. Den har hoppat. Jag skriver inte sånt här. Det tog slut. Eller är det såhär varje år(s)? Jag mår bra. Jag mår väldigt bra.

Detta gjorde min dag

Idag låg det en liten lapp på min jacka när jag skulle bege mig hemåt.
Dessutom verkar varenda träd och liten buske explodera nu på en och samma gång.


pepppussdans

Hopp, drömmar, ögon


för jag älskar
att älska passionerat,
brinna, sprudla, explodera, glittra
egentligen

mellan alla
rader av citat att
I love haters
längs kanter av papperslappar
underst i skrivbordshögar
revolt,
förstöra
insidor utsidor baksidor
av gator

puss,

vill tända
fler ljus alla ljus låta mig brinna
med dem


jag rear ut min själ,

och jag inser
att denna långa gråzon har grundat sig på en speciell sak.
Missnöjdheten, opeppen, den icke-existerande kreativiteten, viljan och orken.
Att en speciell sak
kan

hah.

Nu när det, som kan vara lösningen, är nära känner jag sprudlet.
Jag kan känna kreativiteten. Rinna tillbaka in i mina fingrar.
Myllret i bröstet, som storstadsruset.
Jag kommer att tänka på Paris. Åh. Vad jag vill åka. Leva.

Men huvudsaker är glöden
Att jag
kan
känna
den.

Tänder ljus, dricker två koppar kaffe bara för mig själv.
Och det känns bra även i självheten för det är inte
ensamhet

JAG HITTAR TILLBAKA

Di dom didom di

Jag skakar. Jag går inte, jag springer. Och jag dansar, studsar. Musiken hjälper inte min kropp att lugna ned sig, tvärtom. Min puls slår stadigt, jag vet, jag kände efter, men mitt huvud snurrar och min kropp är lika ostadig och oförutsägbart laddad som om pulsen var ojämn och rusade. Jag kallsvettas. Rysningar innanför huden. Euforibubblor som bullrar i bröstet, trycker fram nervösa plötsliga skratt och jag inbillar mig att pulsen synkroniserar takten i låten. Mina ögon på klockan.

En fin sak

När man glömt ta bort en konversation i facebook och den lilla grå pratbubblan plötsligt poppar upp men försvinner och poppar upp och försvinner, för personen raderar och skriver igen och raderar och om man vill kan man fråga vad personen har på hjärtat eller så behåller man det man kanske aldrig får veta som något fint nära sitt eget hjärta. Det är det där med val

En onsdag

Nya skor + har hittat en Jacka, alltså en Jacka + finfinfin helg framför mig + pasta = nöjd tjej


Från i fredags klockan tjugo över sju till idag klockan tjugo i tre minus en minut

Sådär så att läpparna blir lite söndriga men det spelar ju ingen roll. Lukten av honom hänger kvar i rummet, på något sätt, i en handduk han använt eller i lakanen. Sängen liksom är rufsig.


jag älskar oss


You make me wanna feel, things I've never felt before (ja jag tänker på dig Micke)

.


Stockholm

Så fantastiskt med rus. Människorus. Och glädjerusen av att vakna av kyssar i nacken.

Sitter på hans stol och ser hårtestar falla ned på golvet när det speglas i köksfönstret.
Någon gång ska jag bo i ett rum där min säng är placerad under ett fönster. Vakna av morgonljuset. Det blir fint.

Bubbelutkast ungefär från nionde juli

Jag är alldeles glad och fnittrig och sprudelprr. Jag blir alldeles sådär med min nya skönhet, kärlek. I händerna. Jag visste faktiskt inte att jag skulle falla så handlöst. Jag talar såklart om den till just precis mitt hus nyinflyttade Nikon D90. Ahhh; det är så det känns när jag tänker på det; som ett djupt lättnadspaket med kanter av silke i mig. Vill sjunga något kungligt gudomligt i stämma med en orkester. Den har anlänt! Den är så fantastisk att få hålla i att jag känner mig förälskad. Ja, så materialistisk kan jag bli. När jag då redan gått och förälskat mig sedan innan blir effekten dubbel. Tänk er imorgon: kombinationen. Också det, ahhh!

Vattenkrus, blyerts, himlabrus

Längre bort från en stad som redan är tom på bilar från
husen, billjusen
trampar vi våra fötter trötta och
närmare skogen längst in deras rötter
som kämpar sig upp för de vill också se
sig omkring trycka stenar mot varandra
som
runt omkring lycka i luften mot alla andra
närmar sig
när vi
trycker lyckan sakta sipprar ur
avståndet
det lilla lilla


och som jag älskar solen i ryggen,
efter,

går på stenar ut till en ö där ingen annan går vi har
gummistövlar som är för stora och när vi
bokstavligen fastknutna i varandra känner
stenen mot ryggen tystnar världen
tills gröna löv i vinden

Myror och människor

Solen lyser. För några timmar sedan gick jag äntligen ut nian med maxade poäng och två stipendier. Sjöng, dansade till Grease-låtar, höll improvisationstal och skrattade, delade ut blommor, blev lite tårögd, faktiskt. FAN-TASTISKT. Har fått blommor, kramar och galet mycket pengar. Min framtida flytta hemifrån-idé hoppade precis ett steg närmare. Kent släpper en ny skiva snart, ringer Pella och säger. På fredag åker jag till USA i två och en halv vecka. San Fransisco. Min lillebror kommer in på mitt rum med en påse bröd i handen och informerar mig om olika djurs egenskaper. Jamen bara en sån sak. Solfläckar längs mina fingrar, genom persiennen. Uah, bra, otroligt bra.

Skrattnyckel

Femton timmar? JA. Lämnar huset för regn, musik, femhundra varv, sol, snurr, puss, maraton, fötter, tält. Skriver små checkar på packningslistan. Åhhhh säger min insida bara, så det blir inte mycket mer. Över och ut till söndag!

I see you're climbing a tree and I know, that it's easier to be up high in the air than on the ground

Åh. 286-dagars-Sebastian som rycker i mina byxben, sträcker sig efter mina händer, lutar sig mot mitt bröst och somnar. Så fint.

Fantastiskt

Jag har hittat nyckeln till allt. Alla jävla dörrar. Så länge jag sitter här. Högtalarsystemet. Åhhh högtalarsystemet. Älskar det. Älskar det mer än min lillebror gör. Mitten av mattan i källaren är mitt nya hem. Nu kan jag bo i en film. God bless micke, helt enkelt.

Känner mig såhär:

3.15.2010 Rewind
Flickr

Trivs

Jag hade för all del en ypperligt intressant gårdag, men jag pratar hellre om en frånvarande Herkules och popcorn. Jag kan fortfarande intyga om att Herkules är försvunnen, nere vid solnedgången är han i alla fall inte. Gyllene hud till och med. Popcorn i magen till och med. Det är fantastiskt. Hur de hoppar och förvandlas till fjärilar mitt i språnget. Eller vårexplosioner alldeles mellan revbenen; rosenblad av sammet. Expanderar i mig. Lite öiwfahöawin. Väldigt aoeladaoögn. Det slår genom musiken. Varför gå in när jag kan stå utanför och se in? Ler mot glaset och hjärtklappar och bryr mig inte och det finaste jag vet fast i mitt huvud och inte alls ni vet. Jag menar, förstår ni hur jag älskar det?

Det tror man aldrig att man kan

hej prata inte med mig jag kommer bara vara bitchig och gråta låt mig hata allt och isolera mig tills det blir vår igen hejdå

Alla Hjärtans Dag

Jag försöker överrösta min egen inandning med musik men det går inte även fast jag brukar vara tyst jag som trodde jag lärt mig att vara tyst och jag dör om någon kommer hem nu för jag dör om någon hör mig nu jag kommer inte ens ihåg sist jag hörde mig själv såhär och nu hyperventilerar jag och allt snurrar och det känns som att jag kommer svimma nu om jag inte slutar andas och jag har aldrig skrikit så jävla högt efter hjälp på isidan så jävla mycket på insidan skakar skakar kväver mig själv knyter mina fingrar så hårt att mina knogar tappar färgen för att inte hela jag ska tappa färgen för att jag inte ska tappa min ryggrad och taget och som om mina revben och varje litet ben i mig går sönder annars för att hålla det inne för jag dör om någon ser mig såhär

inför ännu en vårmånad


excuse me
but i just have to
explode
explode this body
off me
I'll be brand new
brand new tomorrow
a little bit tired
but brand new

Tidigare inlägg
RSS 2.0